Filosofie doktor, Bergmästare, Zoolog m.m. Denne mångsidigt begåv- ade man var född i Arboga av föräldrarna kopparslagaren Per Erik Öberg och Brita Kristina Lundqvist. Gick först i skola i Arboga och kom sedan till Strängnäs högre allmänna läroverk. Blev student i Uppsala 1861. Avlade där 1871 filosofie kandidatexamen med högsta betyg i ämnena Mineralogi, Geologi, Zoologi och Kemi samt högt betyg även i Botanik. Disputerade och promoverades till filosofie doktor 1872. Öberg tjänstgjorde såsom amanuens (titel för tjänsteman i början av karriären vid ämbetsverk eller institution) på universitetets labora- torium för analytisk kemi 1866-68 och som amanuens vid minera- logisk-geologiska institutionen 1871-72 samt var docent i mineralogi och geologi 1872-73.

Öberg var Bergsingenjör vid Fagersta 1873-74. Han invaldes 1874 i Geologiska Föreningen som han tillhörde till och med år 1932. Bergsingenjör vid Persberg 1875-1888, andre lärare vid bergsskolan i Filipstad 1888-90, föreståndare vid samma skola 1890-1901. Brand- chef i Filipstad 1890-1907, gruvingenjör i Västra distriktet 1893-1901, bergmästare i samma distrikt 1901-10, inspektor för allmänna läro- verket i Filipstad 1902. Stadsfullmäktig 1891-1906, stadsfullmäktiges ordförande 1903-1906, tf stadsingenjör i Filipstad 1914-1926, filosofie jubeldoktor (person som innehaft doktorsgraden i 50 år) 1922. Död i Filipstad år 1934, 92 år gammal.

Öberg var sedan 1877 gift med Augusta Charlotta Almqvist, född 1850, dotter till kyrkoherden Johan August Almqvist. Paret fick fyra döttrar och en son, Adolf Erik, född 1885, skeppsbyggnadsingenjör och sedermera chef för tekniska avdelningen vid Rederiaktiebolaget Svenska Lloyd i Göteborg.

Öberg utförde också ett antal resor och expeditioner. Den första vetenskapliga resan gick till södra Norge år 1869. Utanför Hitterö nära staden Flekkefjord fann Öberg en för Skandinavien ny fisk, en Acantholabrus-art, som åtminstone till 1892 förblivit det enda exemplaret i sitt slag.

Redan nästa år var det dags för nästa resa, som zoolog i A. E. Nordenskölds (han som gjorde upptäckten av Nordostpassagen) expedition till Grönland. Resan från Köpenhamn till Godhavn på ön Disko (Grönlands västkust) tog 8 veckor, då man efter en kraftig storm fick ligga bi i fjorton dagar i trakterna av Kap Farväl, Grönlands södra udde. Öberg höll till i Diskobukten, där han bland annat samlade fossil och draggade efter fiskar, kräftdjur, stjärnmask m.m.

Öberg var också med på en resa till Spetsbergen 1872, där några intressenter sökte utvinna fosforit till gödningsämne. Öberg medföljde såsom geolog och kemist. Platsen för detta var Kap Thordsen vid Isfjorden på Spetsbergens västkust. Projektet stoppades dock snart, då det visade sig i stort sett omöjligt att starta någon lönsam brytning här, speciellt då andra fosfat, med vilka konkurrens var utesluten, börjat komma i handeln. Öberg hann dock under tiden med att göra några andra vetenskapliga utflykter, och under dessa gjorde han upptäckter av bland annat Ginkgoblad. Öbergs fynd väckte stort uppseende och bidrog till ett idogt sökande efter dessa växter, som det idag endast finns en art kvar utav. På Spetsbergen fann också Öberg ett väl bibehållet kranium av en stegocefal (ett kräldjur), det första i något polarområde.

År 1876 var Öberg också över till Förenta Staterna, till den världs- utställning som detta år firades i Filadelfia till minne av 100-årsdagen av nordamerikanska oavhängighetsförklaringen. Resan gick från Filadelfia till järnmalmsfälten söder om St. Louis i Missouri med flera, samt till järn- och koppargruvdistrikten i trakten av Lake Superior i Norra Michigan. Öberg vistades en månad i Filadelfia och av värm- ländskt intresse är Törnebohms specialkartor av Persbergs gruvor, som uppvisades på denna utställning.