Malmfyndigheterna vid Nautanen (ca 8 km nordost om Malmberget)
upptäcktes 1898 av svenskamerikanen L. Björkqvist,
född i Värmland 1850. Då Björkqvist inte behöll hemligheten för sig
själv så gjordes snart inmutningar i Nautanen och de omkringliggande
bergknallarna: Patjanen, Nietsavaara, Liikavaara med flera platser.
År 1900 inregistrerades Aktiebolaget Nautanens kopparfält med ett
minimikapital å ca 500 000 kr och snart var gruvdriften igång.
Huvudprodukten var koppar, men fältet var också relativt rikt på
järnmalm i form av magnetit. Ett samhälle med flera hundra
innevånare växte snart upp. Här fanns ett 30-tal arbetarebostäder,
post, skola, Folkets hus, bryggeri, badhus och handelsbodar.
Förutom
gruvorna fanns också kopparverket, som bestod av brikettverk,
torkhus, hytta, krosshus och anrikningsverk. Ett bessemerverk fanns
också. Även en ca 7 km lång linbana till Koskullskulles
järnvägsstation byggdes. Fyndigheterna visade sig snart mindre än
förväntat och redan 1908 gick bolaget i konkurs. Därmed upphörde all
verksamhet vid Nautanen och samhället avfolkades snabbt. De som
bodde kvar längst var Karl Andersson "Kalle-Stins" och hans fru
Emma, som flyttade från platsen år 1935. Som kuriosa kan även nämnas
att F. A. Goldkuhl,
gruvingenjör vid Persbergs gruvor 1904 - 07, var disponent för
Nautanens kopparfält i slutet av epoken, nämligen 1907 - 09. Endast
några km från Nautanen ligger Liikavaaras koppargruvor, där endast
ca 8 000 ton berg och malm bröts i början av 1900-talet. Ur detta utskräddes ca 3 000 ton malm.
Nedan finns 20 st bilder från Nautanen/Liikavaara, tagna sommaren
2007. Klicka för större bild med text.
|
