Sjögren var mineralog, geolog och bergsman. Han var son till en lantbruksinspektor i Kalmar län. Filosofie doktor i Lund 1847, docent i mineralogi 1848, auskultant i Bergskollegium 1850, kom till Persberg som gruvingenjör 1855, bergmästare i olika distrikt 1863-89 samt lärare vid Falu Bergsskola 1859-63. Sjögren efterträdde Franz von Scheele som bergmästare i Filipstad 1863. Som bergsman ledde Sjögren arbeten vid flera av Sveriges, särskilt Värmlands, förnämsta gruvfält. Det var till exempel Sjögrens förslag att anlägga en 6 km lång stoll (gruvgång som börjar i bergssida, men sedan går under jord) i lasarettsbacken i Filipstad upp till Persbergs gruvor, ett mycket spännande projekt som dock aldrig blev av. Sjögren framställde detta projekt första gången 1861, men gruvägarna ansåg trots avsevärda fördelar med stollen, att projektet skulle bli för dyrt. Anton Sjögren anlitades också mycket för kommittéarbeten och var ledamot av kommittén av 1872 för utarbetande av ny gruvstadga och 1889 för undersökning av apatittillgångar på kronojord i Norrland.

Som mineralog beskrev Sjögren åtskilliga nya mineral, de flesta från Värmlands gruvfält. Han var också tillsammans med Igelström den förste som redogjorde för den komplexa mineralogin i Långbans gruvor. Sjögren var en av de första, som i Sverige använde mikro- skopet för undersökning av bergarter och visade dess praktiska betydelse. Han utgav "Lärobok i mineralogi" (3 uppl. 1880) och "Kort handledning i svenska gruvbrytningen" (1878), förutom ett större antal uppsatser och avhandlingar i geologi och bergsvetenskap i olika tidskrifter.

Som bergmästare i Filipstad togs hans duglighet och stora arbets- förmåga i anspråk för olika allmänna uppdrag. Han var bland annat under flera år landstingsman och ordförande i stadsfullmäktige. Sjögren blev ledamot av Vetenskapsakademien år 1876. Han var ansedd som en av landets främsta experter inom mineralogins område och blev ofta tillkallad som sakkunnig från skilda håll i vårt land.

1903 avtäcktes på Filipstads gamla kyrkogård en gravvård över bergmästare Sjögren och hans år 1891 bortgångna maka, född Sophie Petersson. Det är en stor bautasten med de båda makarnas porträtt i brons. Professor A. Lindberg från Stockholm utförde denna bronsrelief.

Sjögren och hans maka hade 8 barn, av dessa blev kanske sonen Hjalmar den framgångsrikaste och han gick i sin faders fotspår som mineralog och geolog. Den yngste av sönerna, Åke, var född i Filipstad och genomgick Bergsskolan i hemstaden, varpå han fick anställning vid Persbergs gruvfält. Åke var även verksam i Central- amerika där lämningarna efter den aztekiska kulturen fångade hans intresse och han lät verkställa omfattande utgrävningar och resultatet blev att inte mindre än 7000 föremål därifrån nu befinner sig i Etnografiska museet i Stockholm. Åke var gift med fru Mary Nobel, änka efter Carl Nobel, broder till Hjalmar Sjögrens maka. För övrigt kan nämnas att en annan av bröderna, Tage, född 1859, blev en framstående läkare med ett eget röntgeninstitut i Stockholm.

Anton Sjögren bodde under 1860- och 70-talen i Bergmästargården, Filipstad, och ligger alltså begravd endast några meter från sin forna bostad.