KYLLSKULLSGRUVORNA
                                                                                                              
Äldre historik

Dessa gruvor, som ligger mellan Persberg och Långban, vid södra stranden av Lilla Horrsjön, finns det överhuvudtaget inte mycket information om - Översiktskarta. Någon mer ordnad brytning har här troligen aldrig ägt rum. Nils H. Magnusson nämner dem i sin bok "Långbans Malmtrakt", från 1931, men han beskriver endast geologin i några meningar. Han skriver:

"Kyllskullsgruvorna, fem till antalet, äro brutna på ett i natronleptit liggande skarnlager, helt nära gränsen till en yngre grönsten (Hyttsjödiorit). Schakten synas delvis ha avsänkts i denna grönsten. Av varphögarna att döma ha även ett par pegmatitgångar påträffats i gruvorna. Det malmen åtföljande skarnet har utgjorts av ett granatförande pyroxenskarn, vilket ofta är drusigt med drusrummen fyllda av kalcit, hornblände och epidot samt här och var även svavelkis. På gränsen mellan grönsten och skarn träffas som regel hornblände och epidot och grönstenen är mot gränsen ofta helt eftersatt av samma mineral".

Enligt dokument från Arkivcentrum, Karlstad, verkar endast försvarsarbete och ansökningar om vilostånd varit enda formen av verksamhet från och med 1870-talet och framåt.

Klicka här >>>> för dokument 1: Hviloståndsresolution H.V. Tiberg - Anton Sjögren
(H.V. Tiberg var disponent för Långans gruvor och Anton Sjögren bergmästare i Filipstad.)
Källa: Arkivcentrum, Karlstad

Klicka här >>>> för dokument 2: Försvarsarbete 1891
Källa: Arkivcentrum, Karlstad

Nedan finns några bilder från gruvorna anno 2008. Endast några hundra meter sydväst om gruvorna ligger lämningarna av Horrsjöhyttan, i drift 1606 - 1847. Dessutom finns en gammal bergsmansgård kvar, dock i dåligt skick (på 1970-talet kallad för den Jonssonska gården). Här bodde på 1970-talet makarna Margareta och danskfödde Anton Andersen, den sistnämnde fungerade då ännu som hyttfogde trots att hyttan nedlades redan i mitten av 1800-talet. Gården förvärvades redan år 1861av Jonas Olsson, son till masmästaren från Långbansände med samma namn, men är med all säkerhet ännu äldre. Mer om denna gård finns att läsa i boken "Strövtåg i hembygden" från 1992 (Gösta Eriksson).

Vid ett av gruvhålen fanns denna gamla torpargrund kvar.

En gammal förtimring fanns i ett utav gruvhålen.

På bilden syns den s.k. Jonssonska gården. Notera gjutjärnsskorstenen.

Alla gruvhålen vid Kyllskullegruvorna är vattenfyllda nästan ända upp och därmed ganska trista.

Alla foton Jan Kruse 2008, förutom bilden längst ned, foto Conny E.

Tillbaks till Långbans malmtrakt >>>>