Tekniker, en av sveriges internationellt mest kända forskare inom materialtekniken. Han var överingenjör vid Fagersta bruk 1882-1903 och vid Jernkontoret 1903-1914. Brinells forskarintresse väcktes när han var ingenjör vid Lesjöfors bruk. Han studerade allt som rörde järnet och dess framställning. Brinells epokgörande studier rörande omvandlingar i stål finns sammanfattade i en artikel publicerad 1885 i Jernkontorets Annaler med titeln "Om ståls texturförändringar under uppvärmning och avkylning". Hans upptäckter om styrning av stålets kolhaltiga faser är numera basen för kunskapen om ståls egen- skaper. I dag är Brinell mest känd för den av honom förselagna metoden för mätning av hårdhet hos metalliska material.

Brinells iaktagelser hade stor betydelse för världens järnhantering i helhet. Han vann stor internationell ryktbarhet och fick i rikt mått skörda frukten av sitt arbete redan under sin levnad. Grand prix tilldelades honom vid utställningen i Paris år 1900. Bessemer- medaljen tillerkändes honom av Iron & steel Institute i London. Av Jernkontoret fick han jämte guldmedalj och Rinman-medalj dess stora guldjeton, den enda som utdelats sedan Gustaf Ekmans tid. Samme Ekman som efter vars död, han lämnade Lesjöfors för Fagersta.

I Gerard De Geers bok Bergslagsrapsodi från 1953 står mycket mera att läsa om Brinell:

"Som människa var Brinell anspråkslös och blygsam. Själv tyckte han att han rönt större uppmärksamhet än han förtjänat. Hans begåvning var förenad med en omutlig rättrådighet vilken gjorde honom aktad och respekterad av såväl över- som underordnad. Han hade kanske icke alltid så lycklig hand med arbetarna, men på grund av hans oerhörda arbetsförmåga och goda karaktär översåg de gärna med den kinkighet och irritation som han stundom visade i umgänget med dem. Vid Lesjöfors kokade emellertid en gång vreden över. En ung arbetare ansåg sig ha blivit obehörligen trakasserad av Brinell. På den tiden fanns det inga fackföreningar eller andra fora till vilka en förfördelad arbetare kunde vädja. Han beslöt att ta rättvisan i egen hand. En kväll då Brinell vandrade längs kanalbanken ovanför Lesjöfors låg bemälde man i bakhåll. Då Brinell passerade rusade han upp och kastade honom i kanalen.

Avsikten var förvisso ej att dränka honom utan endast ge honom en minnesbeta, varför han gömde sig bakom en buske och konsta- terade att Brinell kom helbrägda ur det våta elementet innan han avvek från platsen. Det blev ett väldigt rabalder på bruket då det gällde att få tag på den skyldige. Brinell hade med sin skarpa iaktagelseförmåga tyckts sig känna igen honom. Han uppkallades till förhör, och konfrontationen stärkte Brinell i hans uppfattning att han var på rätt spår. Mannen nekade enständigt, men Brinell var säker på sin sak och skipade rättvisa - eller var det kanske inte rättvisa. Det blev avsked på grått papper. mannen flyttade till Horndal och bytte samtidigt namn, vilket möjligen kunde tas som indicium till hans nackdel. Många år senare bröt han upp från Horndal och sökte plats på Fagersta.Han fördes upp till överingenjören men stannade som förstenad vid dörren. Han stod öga mot öga inför Brinell. Igen- kännandet var ömsesidigt. Hans avsikt var att omedelbart springa, men Brinell bad honom med ett vänligt leende sitta ned. Härefter ringde Brinell till en verkmästare och ordnade så att mannen fick en god plats. Dramats epilog visar att Brinell förutom sina övriga egen- skaper även hade sinne för humor och ett gott hjärta. Mannen var skyldig, vilket han först många år senare erkände för en släkting."

Brinell-hårdhet, ett av de vanligaste måtten på hårdhet hos metalliska material. Hårdheten uppmäts genom att man pressar en stålkula med en diameter av 1 cm in i materialet med en standardiserad kraft, vanligen 3000 N. Kraften divideras med storleken på det sfäriska intryckets area, och resultatet uttrycks som Brinell hårdhet.

Sammanställt av Urban Bergkvist, uppväxt på Brinellgatan 14 i Lesjöfors.