Jan Sundelin föddes vid Brevik, Kroppa, 21 februari 1848. Föräldrar var Olof Sundelin, född första januari  år 1800 i Lungsund. Olof var dagakarl och rättare på Brevik. Modern hette Anna Johansdotter, född första februari 1809 i Färnebo socken. Jan hade många syskon, bl. a. Brita Maja Sundelin, vilken han var tvilling med. Jan var under en lång följd av år anställd vid Nykroppa järnverk, från början av 1890-talet till 1930, då han avgick med pension. Han var under många år faktor (troligen för snickarna) vid järnverket (faktor = arbetsledare el. liknande). Sundelin var även anlitad för allmänna värv, bl.a. var han kyrkovärd 1895 – 1928, då han fick patriotiska sällskapets guldmedalj och hederstiteln kyrkoföreståndare. Han var även nämndeman i 28 år till 1930, då han drog sig tillbaka för att njuta sitt otium. Han var under många år bosatt vid Stenåsen, Nykroppa.

Jan Sundelin gifte sig i november 1869 med Maria Lovisa Andersdotter, hon var född i Kroppa socken 1850. Paret fick över 10 barn, av vilka ett flertal emigrerade till Amerika. Kvar i Nykroppa blev bl. a. Viktor Sundelin, född 1882. Han gick i faderns fotspår beträffande förtroendeuppdrag och även han fick patriotiska sällskapets guldmedalj. Viktor var också med och bröt kvarts vid Hornkullen, vilken fraktades till Nykroppa järnverk.

Som ett bevis på Jans vitalitet kan nämnas, att han vid 80 års ålder alldeles ensam reste till Amerika för att hälsa på där bosatta barn och barnbarn. Han åkte dit i slutet av juni 1927 från Göteborg till New York med ”Gripsholm” och tillbaka till Sverige första september med ”Stockholm”. Han reste då från Braddock i Pennsylvania. Färden dit och hem gick också mycket bra för den gamle, som givetvis var imponerad av allt det nya och storslagna han fått bevittna i landet på andra sidan Atlanten. Sundelin blev från början avrådd att göra den långa färden till Amerika, men han tyckte inte att det var något märkvärdigt, vid 80 års ålder, så frisk och kry som han var. Då man ifrågasatte att han kunde bli sjuk på resan så svarade han att det nog inte var så farligt. Han begav sig iväg, och som hyttkamrat fick han en läkare. – Dä va bra att jag får en doktor te kamrat, sade Sundelin till denne vid avfärden från Göteborg, - ty då kan jag bli botad om jag blir sjuk.

Sundelin klarade sig dock fint, medan läkaren led sjösjukans alla kval. Förutom lite nedsatt hörsel var det inga större fel på den gamle bruksfaktorn, som besatt en förvånande god såväl kroppslig som andlig vitalitet ända intill slutet 6 maj 1938.

Källor: Filipstads Tidning 1938-02-19/1938-05-12.
Tack också till Elisabeth Thorsell som har bidragit med ett flertal kompletteringar (angående släktförhållanden och båtresan).
Tidningsurklipp (okänt år och tidn.) om/med Viktor Sundelin, samling Olle Newelius, Nykroppa.

 J. Kruse 2006-09-22.