Esaias Tegnér  år 1828. Målning J. G.
Sandberg

Esaias Tegnér föddes i november 1782 i Kyrkerud, By församling, på Värmlandsnäs. Han blev tidigt faderlös, och en dag i juli 1797 kom unge E.T. tillsammans med sin bror till Rämmen. Brodern, Lars Gustav skulle bli informator för Brukspatron Myhrmans söner. Första tiden för Esaias, som ännu inte var fyllda 15 år, i denna skogs- och bergrika bygd varade till nyåret 1798. Hösten samma år återkom han själv för att bli lärare åt de yngre barnen i den Myhrmanska familjen.

Genom Christoffer Myhrmans d.y. försorg så begav sig den då 17-årige, 1799 till Lund för att helt ägna sig åt egna studier. Att han var uppskattad och som en son i huset vittnar det faktum att Brukspatron Myhrman öppnade sin börs och Esaias erhöll medel för sitt uppehälle under tre år.

Efter sin bortavaro så återkom han till Rämmen 1802, och den 4:e augusti skedde en hemlig förlovning mellan honom och yngsta dottern, Anna Myhrman. Vid platsen för förlovningen på vägen mellan Rämmen och Nordmark, kan man på en sten läsa det av poeten ristade E.T. - A.M. Den 22:a augusti 1806 ägde bröllopet rum, det var ett dubbelbröllop som utöver Esaias och Anna även inbegrep Annas syster Eva som äktade Gustaf Billow, Bergmästaren i Sala. Tillsammans fick makarna Tegnér sedan fyra barn, två av varje sort.

Åren på Rämmen var av stor betydelse för såväl hans bildning som för hans författarskap, det var där som hans diktning slog ut i en första blomning. Hans fosterländska sinne stärktes, och hans nationella diktning med "SVEA" i spetsen, men även andra, genomandas av Rämmens friska bergslagsluft. Det sägs att "SVEA" föddes när Esaias och hans tre svågrar begav sig på tur mellan Rämmen och Filipstad med varsitt tackjärnslass i augusti 1811. Turen inspirerade nog i alla fall, och "SVEA" fick sin slutliga form under vistelsen i Rämmen samma år. Har följer ett litet utdrag ur "SVEA":

"Se kring dig. Flammande kring fjällen fästet svänger, utöver forsens svall förvägna klippan hänger, och skogen vart du går, omgjordande din stig, står hög och allvarsam och blickar ned på dig. Här sjunker dal vid dal, där klyft på klyfta lastad står opp, i hedendag av jättehänder kastad. Tätt över skuldran hän de höga stjärnor gå, i klippan växer järn och männer där uppå. Här vill naturen se det enkla, allvarsamma, här vill i torftigt bo hon stora sinnen amma. Här vandre fri och stolt bland fjällarna en ätt, som självmant gör sin plikt och kräver ut sin rätt, och i sin enfald vis, uti sin armod ärad, omfamnar faran glad och döden oförfärad "

Efter svärfaderns bortgång 1811 blev han genom sin fru, "Brukspatron" på Rämmens bruk, utöver att han 1805 blivit adjunkt i estetik, 1812 professor i grekiska, ledamot av svenska akademien och 1824 utnämndes till biskop i Växjö m.m. Till hans utmärkelser hörde även ledamotskap i Vetenskapsakademien, Vitterhetsaka- demien och Historieakademien. Han var vid ett tillfälle även kandidat till tjänsten som ärkebiskop, men det rann ut i sanden på grund av hans flertalet andra tidskrävande ämbeten och plikter. Men även om Tegnér hade väldigt många strängar på sin lyra, och att bruket under långa tider inte var speciellt lukrativt så gav det dock biskopsfamiljen välkomna inkomstförstärkningar. Tegnérs eget författarskap var sällan lika inkomstbringande som den ärvda delen i bruksrörelsen. På Rämmens herrgård kan man även bevista det Myhrmannska förmaket eller Tegnérrummet, och ta del av minnen från en svunnen tid.

Brukspatron Götrik Myhrman inkom till Bergskollegium år 1840 med ansökan om att få använda Tegnér som stämpel för ett slags stångjärn. Ansökan beviljades. I mitten på 1930-talet så tillvaratogs ett par 4 meter långa Tegnérstålsstänger under ett uthusgolv vid ett torp i socknen. Den ursprunglige ägaren hade inte haft hjärta att begagna sig av de Tegnérstämplade stängerna. Den ena skall nu finnas på Tekniska museet i Stockholm. En stämpel Tegnér hittades också vid samma tid under en rivning av ett gammalt spannmålsmagasin vid Lesjöfors Bruk.

När vi nu talar litteratur kan vi ge en annan stor Värmlännings syn på Tegnér, nämligen Erik Gustaf Geijer. (från Ransäters bruk) De träffades i Rämmen för första gången hösten 1804, Geijer tecknar bilden i sitt minnestal efter Tegnérs död mot bakgrund av det muntra sällskapslivet på Rämmen:

"Mitt i detta ystra liv gick ensam en tyst främling. Man kunde kalla honom den frånvarande gästen bland de många närvarande. Han var smärt och spenslig, med ljust, lockigt hår och blåa, särdeles klara ögon. Men dessa ögon tycktes ej se något framför sig, och deras ägare vankade omkring liksom i en halv dröm."

Med åren försämrades Tegnérs hälsa snabbt så till den grad att han stundom inte klarade av att hantera sina ämbeten. Depressionerna övergick till sinnesjukdom. Han tillfrisknade dock tillfälligt någon gång så att han kunde fortsätta arbeta, men det var på belånad tid. Han bröts sakta ner tills han avled, en flammande norrskensnatt den 2 november 1846 i Växjö.