A.-B. FINSHYTTANS ANLÄGGNINGAR   
          HEMSÖKTA AV VÅLDSAM BRAND.

                                                            ______________________

Bobinfabriken, ett kolhus, hyttan och en mindre kraftstation  lagda i aska på tisdagsaftonen. – Skador för c:a 130,000 kr.

                                          (Filipstads Tidning torsdagen den 14 juni 1934)

På tisdagsaftonen hemsöktes A.-B. Finshyttans stora anläggningar invid Filipstad av en våldsam eldsvåda, som på ett par timmar lade ett flertal byggnader, bl. a. hyttan, i aska. Branden utbröt vid 5-tiden i bobinfabriken (bobin = spolstomme på vilken garn vindas upp, Kruses anm.), vilken var inrymd i ett av de till hyttan hörande kolhusen vid landsvägen Filipstad – Hagfors. Elden torde ha uppkommit genom att gnistor från skorstenen till bobinfabrikens torkugn antänt byggnadens tak och i den rätt hårda västliga blåsten spred den sig med explosionsartad fart till byggnadens övriga delar och därifrån till ett intilliggande kolhus, vilket inom en kort stund var övertänt. De båda brinnande byggnaderna bildade ett bål av jättelika dimensioner och väldiga lågor stego mot skyn, varjämte tjocka rökmoln bolmade upp från brandplatsen. Röken syntes miltals från staden, vittnande om att en brandkatastrof av för trakten dessbättre mindre vanlig omfattning inträffat.

Från de brinnande kolhusen spred sig elden snabbt till den några meter från desamma liggande hyttan, som även den inom kort var ett flammande bål. Först antändes den byggnad, som uppförts kring rostugnen och därefter själva hyttan. Elden fick god näring i det spraktorra virket kring masugnspipan, men det dröjde dock till 7-tiden innan bjälkarna, som hyttans plåttak vilade på, hade bränts av och taket med dunder och brak störtade in. Det med hyttan sammanbyggda maskinhuset, där tidigare en ångmaskin för hyttdriften var inrymd, blev även lågornas rov och samma öde delade även den intill hyttan liggande, ifjol uppförda kraftstationen, trots de energiska ansträngningar som gjordes för att rädda den för verkstaden så viktiga kraftkällan.

På planen mellan bobinfabriken och mek. verkstaden funnos stora upplag med rundvirke för bobintillverkningen. Dessa fattade även eld och blevo till stor del spolierade. Man lyckades dock rädda något mera än hälvten av rundvirket genom att föra det utom den egentliga brandzonen, ett arbete, som var synnerligen påfrestande på grund av den starka hettan från de brinnande virkesvältorna.

Vid 8-tiden på kvällen kunde elden anses begränsad och eftersläckningen tog sin början. Den pågick sedan under åtskilliga timmar och ännu på onsdagsmorgonen låg det och pyrde i ruinerna efter de nedbrunna byggnaderna, liksom i den stora spånhögen utanför bobinfabriken.

Beträffande släckningsarbetet

måste man giva ett erkännande åt alla, vilka deltogo däri, ty de resurser ifråga om släckningsattiralj, som stodo till förfogande, voro inte över sig imponerande. En handspruta hade placerats å landsvägen, där den korsas av den gamla kanalen, och här pumpades för fullt av villiga krafter timme efter timme. Vid bäcken utanför gjuteriet hade man också placerat en liten handspruta, varjämte man langade vatten i hinkar från samma bäck, till den del av brandfronten, som avsåg det brinnande bobinvirket. Filipstads brandkår, som alarmerades redan strax efter det elden utbrutit i bobinfabriken, utryckte med en del av sin styrka under brandchefens, löjtnant V. Beckman, befäl och tog en lika livlig som effektiv del i släckningsarbetet. Även från Persberg kom släckningshjälp med en handspruta och vid 8-tiden anlände en större motorspruta med bemanning från Nykroppa och sattes omedelbart i funktion. Ehuru elden vid denna tidpunkt kunde anses begränsad var dock förstärkningen från Nykroppa synnerligen välkommen för den tidsödande och besvärliga eftersläckningen, varvid krävdes massor av vatten på det omfattande brandområdet.

En tur i olyckan

var att vinden under eldsvådan var västlig, ty om den gått över till sydlig är det tvivelaktigt, om de med hyttkomplexet sammanbyggda verkstäderna och gjuteriet kunnat räddas. Närmast hyttan ligger plåtslageriet och därnäst smedjan, mekaniska verkstaden och gjuteriet. Visserligen såg det tidvis mycket hotande ut för denna del av anläggningen, men tack vare ett mycket förtjänstfullt arbete av några ynglingar lyckades man hindra elden från att få fäste i taket till plåtslageriet. Hade elden icke kunnat hindras i sitt framträngande åt detta håll torde branden ha blivit av ödeläggande karaktär. Finshyttebolaget har nämligen sedan några månader tillbaka haft en mycket god ordertillgång och i samtliga verkstäder arbetas för fullt. Man kan därför lätt tänka sig omfattningen av den skada som uppstått om även verkstäderna och gjuteriet spolierats. De delar av anläggningen, som nu härjats, voro ej av större betydelse för bruksdriften. Hyttan har varit nedblåst sedan 1925 och det är väl inte så säkert att driften i densamma någonsin mera kommit att återupptagas. Visserligen var det för inte så länge sedan ifrågasatt att åtminstone tillfälligt igångsätta hyttdriften, men därav blev dock intet. Bobinfabriken, som sysselsatte 7-8 man, gick för fullt och stora beställningar lågo inne. Driftsavbrottet är givetvis beklagligt för bolaget, men denna tillverkningsgren är dock ej av större betydelse och en ny bobinfabrik torde komma att uppföras. I ett av kolhusen förvarades en del modeller, vilka ej hunno räddas, och förlusten av dem torde representera ett ganska stort belopp.

Skogen kring Hemtjärn antänd på flera ställen.

Sedan elden i kolhusen och hyttan rasat någon halvtimme kommo rapporter om att det brann i skogen i närheten av Hemtjärn, vilken ligger några hundra meter från bruket. Eldflagor och gnistor från den väldiga brasan kring hyttan hade av den starka blåsten förts långa vägar in i skogsbeståndet kring tjärnen och en stund såg det synnerligen hotande ut för en skogsbrand av stor omfattning. En del av släckningsmanskapet dirigerades upp i skogen och från ungdomslägret vid Hennickehammar rekvirerades hjälp. De käcka pojkarna från detta läger fördes pr bil till Storhöjden och därifrån sändes de att möta elden, som beräknades taga i östlig riktning. Genom det snabba ingripandet av släckningsmanskap från olika håll dämpades skogselden innan den hunnit få någon större omfattning. Det hela stannade dessbättre vid markbrand och denna fick givetvis god näring i ris och torrt löv, men till toppeld hann den ej utveckla sig – hade så skett vet man ej hur det hela kunnat utvecklat sig. I alla händelser var man varskodd om risken för en skogsbrand med sträckning mot Storhöjden och Persberg och alla erforderliga anstalter till dess förhindrande vidtogos.

Angående värdet

av de genom eldsvådan uppkomna skadorna är ännu inte någon exakt uppskattning verkställd, men man beräknar att värden för c:a 130,000 kr. spolierats. Försäkringarna täcker dock till fullo förlusterna i byggnader och inventarier. Hyttan och kolhusen voro försäkrade i Svea för sammanlagt 100,000 kr., och i samma bolag voro modellerna försäkrade för 60,000 kr. Av dessa förstördes dock endast en mindre del till ett värde av c:a 15,000 kr. Bobinfabrikens maskiner, transmissioner och råämnen voro försäkrade i Städernas allm. lösöresförsäkringsbolag Svitjod för sammanlagt 11,500 kr. och fabrikens upplag av rundvirke i samma bolag för 6.000 kr. – av detta virkesparti räddades dock ungefär hälften. Den brunna skogen representerade ej något större värde.

Brandplatsen

var på tisdagskvällen livligt frekventerad av stadsbor och folk från bygden häromkring, som med intresse följde utvecklingen av det hemska skådespelet och brandmanskapets energiska arbete. Även på onsdagen vallfärdade stora skaror till Finshyttan för att taga i betraktande vad elden under några timmars tid hunnit föröda.

____   ____  ____

Med eldsvådan är en del av Finshyttans egentlige grundläggares, framlidne bruksägaren Olof Bergström, verk ett minne blott. Hyttan har, som redan påpekats, i åtskilliga år legat overksam och stod där endast som en stolt påminnelse om bergslagens storhetstid, den tid, då det fanns masugnar runt om i vår ort: i Brattfors, Saxån, Torskebäcken, Gammelkroppa, Motjärnshyttan m. fl., som i senare tid försvunnit. Av dessa torde Finshyttan, utom Storbron, minnesmärket, varit den, som senast nedblåstes för alltid.

____  ____  ____

Man kan inte undgå att efter tisdagens stora eldsvåda göra den reflektionen, att Filipstads brandkår är mer än försvarligt dåligt utrustad med modern släckningsattiralj: framförallt gäller detta bristen på en effektiv motorspruta. Hade en sådan funnits i tisdags torde eldsvådan icke på långt när ha fått så stor omfattning, som fallet blev. Vatten fanns i stora mängder inom nära räckhåll, men då det saknades effektiva sprutor hade man ju ingen större nytta av den goda vattentillgången. Först sedan Nykroppa motorspruta kommit till platsen kunde en rikligare vattenbegjutning äga rum på brandområdet, men det måste dock betecknas som ett fattigdomsbevis, att man skall vid ett dylikt tillfälle vara tvungen låna brandredskap från annat håll. Visserligen kan det invändas, att stadens brandkår ej hade någon egentlig skyldighet att ingripa vid Finshyttebranden, eftersom bruket ligger utanför stadens område,  men staden har dock betydande indirekta intressen att bevaka härvidlag, och hade hela bruksanläggningen ödelagts torde följderna därav blivit nog så kännbara även för Filipstad i mer än ett avseende. F. ö. kan ju en eldsvåda inträffa här i staden, varvid brandkåren icke kan göra sig betjänt av vattenledningsvattnet. Man kan ju tänka sig eldsvådor i stadens utkanter, dit inga vattenledningar äro dragna, och man kan även räkna med ledningsfel. Även vid brandtillfällen, då vattenledningens hela kapacitet utnyttjas, kunna förhållandena utveckla sig därhän, att en motorspruta blir en välbehövlig tillgång att räkna med i släckningsarbetet. Under åtskilliga år har här fonderats pengar till uppförande av en brandstation, motsvarande tidens krav, samt till modernisering av brandredskapen. Frågan om brandstation är som bekant nu lyckligen löst och arbetet med densamma skall igångsättas inom ett par månader. Men det finns ju, bortsett från brandstationsbygget, medel disponibla till inköp av en motorspruta och inte torde det vara absolut nödvändigt att avvakta den blivande brandstationens färdigställande innan den projekterade motorsprutan inköpes. Den lär nog kunna bli betryggande härbärgerad i någon provisorisk lokal till dess den kan beredas plats i brandstationen. Det kan ligga fara i ett dröjsmål med denna sak och det är därför att hoppas, att vederbörande med det snaraste gå i författning om anskaffande av en effektiv motorspruta, vars befintlighet skulle betyda ökad säkerhet mot brandrisken i staden.

                                                                       _________________
 

*A.-B. Finshyttan köpte bobinfabriken av fabrikör J. Öjeberg med tillträde den 1 oktober 1933. Fabriken låg då vid västra station, men flyttades efter övertagandet snart till Finshyttan, där den inrymdes i vad man då kallade södra kolhuset. Redan i början av juni 1934 skedde ett mindre eldsvådetillbud vid bobinfabriken vid Finshyttan, dock med obetydliga konsekvenser. (Filipstads Tidning 1933-10-03 respektive 1934-04-05).

Mer om Finshyttan: >>>>

Till dator av J. Kruse 2006-09-12