Schéele föddes vid Eckersholms Bruk, Jönköpings län och kom till Filipstad vid 26 års ålder. Hans föräldrar var förre löjtnanten vid Björneborgs regemente Adolf Fredrik von Schéele och Sophie Knorring. Den adliga släkten härstammar från Svenska Pommern varifrån Franz farfarsfar tvingades fly till Sverige år 1710. Schéele var gift med en kakelugnsmakardotter från Gävle, Elisabeth Lundqvist. De förlovade sig år 1818. Makarna hade åtta barn, fyra söner och lika många döttrar, alla födda i Filipstad.

Schéele blev student i Lund vid 14 års ålder och tog Kameralexamen 1811 samt Bergsexamen 1812 i Lund. Auskultant i Bergskollegium 1814. Amanuens vid Mineralogiska Kabinettet 1817. År 1818 blev han utnämnd till hovjunkare och var också notarie vid undersökningar rörande Höganäs Stenkolsverk. Befordrad till Undermarkscheider 1820, sedan hösten 1818 oavbrutet sysselsatt med markscheider- arbeten i Falun och Åtvidaberg tills han blev Geschworner i Värmland 1821 med Bergmästaretitel från 1824. Schéele blev utnämnd till Kammarjunkare 1829. Under åren 1830-31 besökte Schéele gruvor i Preussen, Ungern, Österrike och Sachsen, resan bekostades av Hans Majestät Konungen och Brukssocieten. Ordinarie Bergmästare i Värmland från och med 1835. År 1838 blev han riddare av Vasaorden och 1853 riddare av Nordstjärneorden. Han erhöll även Jernkontorets stora medalj i guld år 1856. Schéele utnämndes till Överintendent 1860.

Schéele var en mångsysslare och nydanare av stora mått, något han ibland fick utstå kritik för. I många år var han till exempel sekreterare i Värmlands Hushållningssällskap. Han var även initiativtagare till Wermlands Brandstodsbolag, Wermlands Hypoteksförening, Werm- ländska Bergsmannaföreningen (1849) och Filipstads Sparbank, den sistnämnda startade han redan 1823, som den sjätte sparbanken i landet. Bergsskolan (den första i Sverige) i Filipstad grundades 1830 på hans initiativ och han var dess föreståndare i 30 år. År 1833 grundade han länets första folkbibliotek. Var direktionsordförande vid Filipstads Lasarett från 1835 till sin död. Ett arbete som han skötte mycket förtjänstfullt. Filipstads första Stadsfullmäktige inrättades 1863 och von Schéele var dess förste ordförande, men han avled samma år.

Han var också initiativtagare till Filipstads första järnväg, Daglösen-Yngen och även till Lerviks och Saxå järnväg. Dessutom låg han bakom Filipstads Bergslags Kanal (uppförd 1853-57) som gick söderut från Filipstad genom bland annat Asphyttan och Bjurbäcken. Schéele lär ha levat under mycket knappa ekonomiska omstän- digheter, möjligen på grund av sin stora gästfrihet och att några tidningar som han gav ut inte utföll så väl. Han skrev också ett stort antal uppsatser, bl.a. artiklar om lasarettet i Filipstads Tidning 1846 och 1856 samt ett häfte: "Om Filipstads och Nyeds bergslagers lasarett" år 1859. Utgav tillsammans med konstnären U.Troili "Wermland i teckningar" (1858-1867).

Schéele besökte Karlsbad år 1857 på grund av njurstensbesvär. Han besvärades under de sista åren ständigt av njurlidande och även av reumatism, troligen till följd av mycket resande i kalla och dragiga vagnar. Schéele Avled i Filipstad 1863, på det lasarett som han under nästan 30 år av sitt liv ägnat så mycket omtanke. Detta skedde kort tid efter en njurstensoperation.

På von Schéeles grav vid kyrkan i Filipstad, alldeles intill Bergmäs- targården, som var han sista hem, restes en minnessten av Värm- ländska Bergsmannaföreningen år 1871. År 1930 under Bergs- skolans hundraårs firande på en bankett på stadshotellet insamlades 3 900 kr som grundplåt till en minnesstod över skolans grundare. Hans byst (utförd av Carl Eldh) avtäcktes år 1932 i den lilla parkanläggningen vid Spångbergsbron. Detta var Filipstads första offentliga konstverk.

Schéele bodde den första tiden i Filipstad på Lerviks herrgård, belägen cirka 1 ½ mil nordost om Filipstad vid en vik av sjön Yngen. Han flyttade senare till Filipstad, närmare bestämt till den så kallade Bouvinska gården, belägen intill det numera rivna turisthotellet. Efter utnämningen till Bergmästare 1835 bodde han vid den vackert belägna Bergmästargården intill kyrkan och endast ett fåtal meter ifrån sjön Daglösen. Schéele bodde där till sin död 1863, med andra ord nästan i 30 år.