Filipstad, denna härliga bergslagspärla, fick stadsrättigheter av Karl IX redan år 1611, vilket betyder att det efter Karlstad (rättigheter 1584) är Värmlands äldsta stad. Långt tidigare, troligen redan i början av 1500-talet, uppstod dock en handelsplats vid Kalhyttan efter Färnsjöns västra strand. Här fanns också en kyrka som i samband med att staden fick rättigheter 1611 flyttades in till det ”nya” Filipstad, närmare bestämt till nuvarande Hötorget. Kyrkan vid Kalhyttan kallades för Färnebo kyrka och idag finns en minnessten, rest 1941, på platsen. Anledningen till att det uppstod en kyrka och handelsplats vid Kalhyttan var naturligtvis de stora järnmalmstillgångarna i Persberg och Nordmark. Platsen låg dock något avsides, då tackjärn m.m. transporterades ned till Kristinehamn över sjön Daglösen något längre österut. Karl IX bestämde därför att marknadsplatsen skulle flyttas ”ut på udden, där de kunne komme till med båt, eftersom allmogen själv haver begärt”, det vill säga till Daglösens norra ände där Filipstads centrala delar än idag ligger. Här kunde bergsmännen avyttra sina järnprodukter samt införskaffa de olika förnödenheter som behövdes för deras näringsfång och uppehälle. Dessutom låg platsen som tidigare nämnts bra till för malm- och järntransporter från gruvor och hyttor, då ett långsträckt sjösystem från sjön Daglösen söderut (låt vara med vissa landtungor) sträckte sig ända ned till Kristinehamn och Vänern, för vidare export ut i världen.

Branden 1694
1694 var ett svart år i Filipstads historia. Den 9 maj uppstod nämligen en kraftig brand i stadens norra del och den spred sig så häftigt att även de byggnader som låg söder om älven lades i aska. Bland annat brann Harald Spångs mekaniska verkstad ned. Spång var västgöte och byggnaden låg ungefär där el-verket nu är beläget. Verkstaden var vida bekant och hade ofta långväga besökare som ville ta de tekniska finesserna i beskådande. Vid nuvarande Stora torget lyckades man dock med tillskyndande av bergsmäns hjälp få stopp på branden. Därmed kunde också Storkyrkan av trä, byggd 1616, och kring- liggande byggnader räddas. Storkyrkan låg där den nuvarande stenkyrkan ligger, på en udde i nordligaste delen av sjön Daglösen. Härmed förlorade Filipstad sina stadsrättigheter och en återupp- byggnad av staden förbjöds, mycket på grund av att bergsmännen i trakten var oroliga för att tillgångarna på det viktiga gruvvirket och kolningsveden till hyttorna då skulle minska. De invånare vars hus skonats från elden befalldes av konungen att flytta till Kristinehamn eller Karlstad, detta blev dock inte fallet, utan borgarna stannade kvar i staden. I april månad år 1700 företogs dock den första s.k. ruine- ringen, då många utdrevs med våld och troligen också delvis fick sina bostäder förstörda. En fördel förde dock branden med sig, de ekonomiska konflikter som uppstått redan i mitten av 1600-talet mellan stadens borgare och traktens bergsmän fick nu ett abrupt slut.

Köping 1720
År 1720 bestämdes att Filipstad skulle bli köping och handeln skulle få bedrivas på samma sätt som då det var stad. Antalet hushåll begränsades dock till 50 stycken. Alla övriga invånare, som ”inte äro nödige”, skulle efter tillsägelse vara utflyttade under år 1721. Inte mindre än 30 hushåll utöver de 50 priviligierade hade dock redan hunnit bosätta sig på platsen. Då de inte gärna ville flytta kommenderades ett kompani soldater till platsen för att verkställa exekutionen och de utdrivna uppehöll sig ”dels på Stadstorpen, dels och annorstädes på Bergslagen”. Den 2 september 1760 hemsöktes staden återigen av en brand, vid nuvarande Hötorget, och den lade bland annat prostgården i aska.

Branden 1775
Den svåraste branden inträffade dock den 7 maj år 1775 och började vid nuvarande Stora torget. På grund av kraftig storm och stark torka blev konsekvenserna stora. Bland annat så brann kyrkan, rådhuset och bergmästaregården ned till grunden. Rådhuset var vid branden endast fyra år gammalt. Den materiella förlusten var efter dåtida förhållanden ofantlig. 30 större gårdar av de 60, som då fick finnas i köpingen, blev lågornas rov. Efter branden föredrog man att bygga ett nytt rådhus av sten, men man ansåg sig inte ha råd med detta utan hyrde istället lokal för stadsrättens sessioner. Först 1869-70 uppfördes ett nytt rådhus till en kostnad av 72 000 kr, kombinerat med hotell och restaurant. Byggnaden, det vackra Stadshotellet, revs tyvärr 1976. En ny kyrka i sten, den nuvarande, stod klar år 1785, tio år efter branden. Även bergmästaregården återuppbyggdes efter branden och den står ännu kvar mellan kyrkan och Skillerälvens utlopp i Daglösen.

Filipstads Lazarett
Redan år 1773 var lasarettet i Filipstad färdigbyggt. Dess främste initiativtagare var prosten Bengt Didrik Tingberg (1711-1787). Främsta anledningen till uppförandet var de många olycksfallen vid gruvor och hyttor. När byggnaden var klar var dock pengarna slut och man beslöt sig därför för att hyra ut huset en tid och med hjälp av dessa medel köpa in nödvändig sjukvårdsutrustning. På sockenstämma den 3 maj 1775 ansågs tiden mogen för ett öppnande av lasarettet, och härom beslutades också, men endast några dagar senare inträffade den ovan nämnda branden, vilket fick till följd att byggnaden fick användas som nödbostäder. Vid ett par tillfällen under 1780-talet föreslogs att lasarettet skulle öppnas men Tingberg motsatte sig detta, då han ansåg att ekonomin ännu inte var nog stabil. Av dessa olika anledningar så togs det inte i bruk ”för sitt avsedda ändamål” förrän omkring 1790. Det kan också nämnas att den mångsidige bergmästaren i Filipstad, Franz von Schéele (1795-1863) var direktionsordförande vid lasarettet från 1835 till sin död, ett arbete som han utförde mycket förtjänstfullt.

Åter stad 1835
Filipstad återfick sina år 1694 förlorade stadsrättigheter år 1835 och staden utvecklades nu i ganska rask takt. Under ett halvt sekel, från 1810 till 1861, ökade invånareantalet från 560 till 1798. Byggnads- verksamheten var livlig och ett flertal betydelsefulla institutioner och företag såg dagens ljus. Filipstads sparbank startade 1823 sin verksamhet, Franz von Schéele var initivativtagare. Wermlands Provincialbank, senare Wermlandsbanken öppnade avdelningskontor 1833. Filipstads Bergsskola, som ännu består, grundlades av Franz von Schéele 1830. Under andra hälften av 1800-talet förbättrades kommunikationerna avsevärt, bl. a. genom Filipstads Bergslags kanal 1858 och i mitten av 1870-talet färdigställdes ett flertal järnvägar till Filipstad och de stora gruvfälten däromkring. En telegrafstation fick Filipstad redan i början av 1860-talet. Ett elverk byggdes vid Skillerälven 1887. Vid ett sammanträde nämnda år konstituerades nämligen Filipstads elektriska aktiebolag och den 1 oktober samma år var det elektriska belysningssystemet färdigt. Stadens gator ”badade i ljuset från glödlampor om 16 normalljus styrka”, citatet är från Filipstads Tidning.

Nya företag
Några av de företag som startades under andra hälften av 1800-talet var en bläckfabrik, den första i Sverige. Den grundades 1855 av veterinär Victor Rosendahl. 1866 började Filipstads tobaksfabrik sin tillverkning av tugg- och röktobak. 1904 startades också tillverkning av snus. Fabriken lades ned 1912 i och med Svenska Tobaks- monopolets tillkomst. Filipstads träförädlingsaktiebolag startade 1897 med en sågverksanläggning vid östra stationen och kompletterades senare med hyvleri. Efter en förödande brand 1957 avvecklades företaget. Strax utanför staden startades också 1867 Finshyttans bruk av Olof Bergström. Bruket expanderade ovanligt snabbt och redan 1872 stod ett gjuteri färdigt. Påföljande år var också en större mekanisk verkstad klar. I mitten av 1870-talet byggdes också en ny hytta och då hade redan tillverkningen av det som skulle bli den största produkten, turbiner, startat. KMW köpte företaget 1959 och det blev början till slutet, för 1979 slutade verksamheten i Filipstad (läs mer under bruk). Staden fick vattenledning 1896 (troligen från Mörttjärn ca 500 m öster om lasarettet), senare med högtryck från Abborrtjärn. 1959 byggdes det nuvarande reningsverket vid Pilgrensbackarna utefter gamla Persbergsvägen. Vattnet tas sedan dess från sjön Yngen genom en ledning, som åtminstone år 1959 var 7 km lång och hade en diameter av 300 mm. Höjdskillnaden gör att vattnet måste pumpas från Yngen fram till reningsverket. Den 15 september 1890 anlände stoftet av den Långbansfödde uppfinnaren John Ericsson (1803–1809) till Filipstads västra järnvägsstation. Innan mausoleumet blev färdigt på östra kyrkogården 1895 förvarades han stoft i Filipstads kyrkas södra sakristia.

Wasabröd
Strax intill västra järnvägsstationen startades 1904 ett bageri, en händelse som senare skulle få anmärkningsvärt stor betydelse för den lilla bergslagsstaden. Det var Filipstads bageriaktiebolag som i en nyuppförd fabriksbyggnad bedrev sin verksamhet. Rörelsen förvärvades år 1932 av Wasabröds skapare, K. E. Lundström, Skellefteå. Han hade tidigare drivit en knäckebrödsfabrik i sin hemstad, men de lokala förhållandena tillät inte en den expansion som grundaren hade i tankarna. I Filipstad fanns god tillgång på elektrisk energi och det fanns goda förutsättningar att anställa kvinnlig arbetskraft, då det tidigare inte funnits någon ”lätt” industri i staden. Ur transportsynpunkt var också läget idealiskt, med järnvägen alldeles intill fabriken. Lundström skapade en fabrik där tillverkningen skedde efter ”löpande bandsprincipen” och Wasabröd AB växte så snabbt, att det redan i början av 1950-talet var världsledande i sin bransch. Exporten startade i slutet av 1940-talet och uppgick redan år 1960 till cirka 9 miljoner kg. Antalet anställda var i Filipstad år 1960 cirka 1.100 personer, en mängd som dock numera är ungefär halverad. 1981 invigdes produktionslinje 18, en av världens största knäckebröds- linjer, med en kapacitet på ca 60 ton bröd per dygn. 1995 togs också produktionslinje 19 i bruk, en linje med lägre kapacitet än linje 18, men ändå högeffektiv. Wasabröd är fortfarande Filipstads största arbetsgivare, och dess betydelse för staden är naturligtvis oerhört stor, ja, nästan för stor. Ett mer diversifierat näringsliv hade inte skadat. En annan betydelsefull livsmedelsindustri i Filipstad är naturligtvis snackstillverkaren OLW som tillsammans med konkurrenten Estrella är ledande på marknaden. Man startade sin tillverkning intill Wasabröds fabrikslokaler år 1968. Första produkten var ostbågar, men idag har sortimentet utökats betydligt. Tillverkningen flyttades 1997 till södra industriområdet, där man använde landstingets gamla tvätterilokaler efter vissa modifieringar och utbyggnader.

Bryggerier
Bryggerinäringen i Filipstad har varit av ganska stor omfattning. Redan i mitten av 1600-talet fanns ett flertal bryggerier i staden. Fram till mitten av 1800-talet kan dock näringen i stort sett betraktas som ett hantverk. Det var först omkring 1840 som de s.k. Bayerska brygg- och jäsningsmetoderna infördes i Sverige, och härmed började den industriella bryggeriverksamheten i vårt land. Det första industri- mässiga bryggeriet i Filipstad, ”Bryggeri- och Mälteribolaget”, startade 1855 och låg alldeles intill kyrkan. Det inköptes av Filipstads Bryggeriaktiebolag, vilket bildades 1874. Vid Spångberget hade ännu ett bryggeri startat sin verksamhet, troligen i slutet av 1850-talet. Det var beläget ungefär där den s.k. ”Pumpen” ligger, nära Spångbergs- bron. Brukspatron Julius Gullström köpte detta bryggeri 1861 men han sålde egendomen sju år senare till Spångbergets Bryggeri AB. Det övertogs 1881 av ”Filipstads Nya Bryggeriaktiebolag” och drev ensamt bryggerirörelse i Filipstad tills AB Svea bildades 1897. Svea startade sin tillverkning påföljande år, men det var först efter sekelskiftet, då disponent Nils Arvedsson övertog företagets ledning, som utvecklingen gick snabbt framåt. Bryggeriet byggdes vid Asphyttebackens nedre del. Efter hand inköptes andra bryggerier och Sveakoncernen kom att omfatta ett trettiotal bryggerier i Värmland, Dalarna och Dalsland. AB Pripp och Lyckholm övertog senare Sveabryggeriet och under 1950-talet startades bland annat tillverkning av Coca-Cola i Filipstad. 1960 startades också en fabrik för fruktsafter i Tetra-Pack förpackning. I december 1966 var dock Svea bryggeriets saga all, då Pripps lade ned produktionen. Anläggningen blev till en depå för utkörning av öl och läskedrycker, men 1977 lades slutligen även denna verksamhet ned. Redan i juni 1975 hade den gamla fabrikslokalen börjat rivas. Kvarvarande byggnader ägs i dag av Filipstads kommun. Ett annat bryggeribolag var Filipstads Ångbryggeri, som startades i slutet av 1800-talet men det är numer också nedlagt.

Några övriga industrier
Att uppta alla industrier av betydelse i Filipstad under 1900-talet faller utanför ramen för denna lilla historik, men några fler ska ändå kort nämnas.

”Vårgårda mekaniska verkstad” bildades i Västergötland av fabrikör John Grönberg 1918, men flyttades till Filipstad och östra station 1936-37. Övertogs omkring 1950 av Mustad-koncernen. 1960 uppgick arbetsstyrkan till ca 75 personer. Vardagsnamnet på företaget var ”Bulten” och man tillverkade fjäder- och spindelbultar för bilindustrin. Företaget bytte 1968 namn till Fimek och är än i dag (2005) ett livskraftigt företag. Ett märkesår var 1987, då Fimek byggde nya lokaler som ökade verkstadsytan med 900 kvm. Fortfarande levererar man produkter till bilindustrin (läs mer på www.fimek.se).

”Bäckmans plåtslageri” startades 1939 av den 25-årige Arne Bäckman från Kristinehamn. Verkstadslokalerna låg först intill kyrkan vid Filipstad, men 1964 flyttades verksamheten till större lokaler på södra industriområdet. Produkterna utgjordes av bland annat tak, rännor, stuprör, ventilationstrummor och dylikt. Efter hand kom tillverkningen att även omfatta grovplåtslageri, där svetsning utgjorde en stor del av arbetsmomenten. 1969 köpte man tillverknings- och försäljningsrätten på ett Halmstadsföretags tillverkning av ytrens- maskiner omfattande bläster- och slungrensmaskiner. 1974 tog sonen Lars över VD-stolen, samma år som Kockums tog över verksamheten. Antalet anställda var nu inte mindre än 150 stycken. Inom en tidsrymd av nio år försvann dock företaget helt från Filipstad. Ytrensmaskinerna fick nya ägare i Filipstad och finns fortfarande (2005) kvar under namnet Bäckman Service AB.

Övriga företag av betydelse har varit Timberjack (montering av skogsmaskiner) som tyvärr nedlades i juni 2003, trots bra lönsamhet. Filipstad fick då ytterligare 130 stycken arbetslösa på halsen. Timberjacks ägare Deere & Companys flyttade verksamheten till finska Joensuu. Lokalerna som ligger på södra industriområdet övertogs av Fimek och Fallgrens (renovering av turbiner m.m.). I mars 2004 gick också det anrika Bronells Tryckeri i konkurs. Företaget hade anor ända sedan 1850-talet och sju anställda drabbades vid nedläggningen. Bland annat tryckte man kontorsartiklar för Uddeholm AB m. fl. bruk i Bergslagen. Filipstad har under många år drabbats av flera stora företagsnedläggningar men vi får hoppas att den värsta nedläggningsvågen nu är över.

Rivningsvåg
Under 1960- och 70-talet drog en stor rivningsvåg fram över staden. Några av de hus som fick skatta åt förgängelsen var det gamla posthuset och lägre allmänna läroverket vid Kungsgatan (1971), gamla Sparbankshuset på Sparbanksgatan, senare använt av Filipstads Tidning (1971), det tidigare nämnda stadshotellet vid Stora Torget (1976), gamla varmbadhuset i kvarteret laxen (1979) och gamla apoteket på Kungsgatan (1976). I dag finns några få äldre bostadsmiljöer bevarade, främst i området kring Hötorget och efter Vikgatan/Drottninggatan/Kyrkogatan strax norr om kyrkan.

Topografi
Filipstad är beläget i en dalgång mellan sjöarna Lersjön och Daglösen. Den sydligaste av sjöarna, Daglösen, ligger 128 meter över havet och Lersjön på 137 meter. Mellan dem rinner Skillerälven. Därmed är Filipstad tillsammans med Hagfors, som ligger på ungefär samma höjd, Värmlands högst belägna stad. Cirka 1,8 km nordöst om kyrkan ligger berget Storhöjden som når en höjd av 304 meter över havet. Sålunda når berget något mer än 170 meter över markytan i stadens centrala del. Klockarhöjden, där stadens 330 meter höga TV-mast är placerad, ligger drygt 3 km sydost om kyrkan och når upp till ungefär samma höjd som Storhöjden.

Sevärdheter
Filipstads främsta sevärdheter torde vara John Ericssons mauso- leum vid östra kyrkogården, Ferlinstatyn nära älven vid Stora Torget (den berömda poeten Nils Ferlin bodde under ett flertal år i staden), och museet Kvarnen intill Hötorget där man brukar ha olika utställningar. Uppe vid Storhöjden (304 m.ö.h. finns ett högt utkikstorn, byggt 1934, som ger en underbar utsikt över Filipstad, Persberg med flera ställen. Här kan man också fika under gemytliga former. Kyrkan är naturligtvis också värt ett besök. En och en halv km öster om kyrkan ligger vid Abborrtjärnens norra del Abborrberget, där lämningar av den gamla rälsbanan mellan Yngen och Daglösen kan ses. Stigningen är ovanligt brant och står man nere vid bergets fot och kikar uppåt mot toppen så känns det som att man har en ”vägg” framför sig. Fascinerande att man transporterat järnmalm i vagnar nedför här. Här gick också cykeltävlingen ”Gruvloppet” uppför och otroligt nog var det ett flertal cyklister som klarade av att cykla ända upp. Vid Munkeberg i norra delen av staden finns ett ståtligt minne av den gamla järnbruksepoken, nämligen Storbrohyttan vars interiör visas. Alldeles intill finns också den intressanta hembygdsgården med olika utställningsföremål. Här finns också campingplats, minigolfbana och badmöjligheter. Inom kommunen finns också Lesjöfors museum, Nordmarks gruvmuseum, gruvfältet Högbergsfältet i Persberg, Långban med bevarade gruvbyggnader m.m. För mer information om Filipstad, se www.filipstad.se I dag bor ca 7 000 personer i själva staden och antalet invånare i kommunen som helhet uppgår till drygt 11 000 (siffror från 2004).

Filipstadslitteratur
Till slut vill vi uppmärksamma er på några böcker som behandlar Filipstad och dess omgivningar. Förutom källförteckningen nedan kan vi rekommendera:

”Strövtåg i hembygden” av Gösta Eriksson, 1992.
”Värmländskt” av Sigge Bergström, 1937.
”Franz von Schéele” levnadsbeskrivning av Ivar Wittberg, 1965.
”Vi från Bergslagen och Värmland” av Åke Hasselblad, 1929.
”Philipstads stads och Bergslags Tidning” (Faksimiltryck av första årgången 1850-51), 1975.

Källor: Ragnar Forsberg, Torsten Hagensgård m.fl. 1961: En bok om Filipstad. Svensk Uppslagsbok band 9, 1936. Lars-Erik Hansson, 1999: Filipstads Lazarett. Filipstads Tidning 1966-12-15/2004-12-28. Vår Stad nr 19/2001, nr 20/2002. Värmlands Folkblad 2003-06-26. Jalmar Furuskog, 1924: De värmländska järnbruken.