Detta bruk anlades i början av 1600-talet ca 3 km sydost om Filipstad och fick stor betydelse som Filipstads Bergslags enda betydande manufaktursmedja. På 1630-talet blev hammaren ödelagd, då den ej kunde komma upp till riksregeringens förordning att smida 300 skeppund järn, troligen på grund av brist på dugande arbetskraft. När dåvarande ägaren senare förband sig att fullgöra den ovan nämnda summan blev hammaren frigiven för smide av vågbjälkar, sågblad, ankar och annan nödvändig redskap. År 1680 förstörde en våldsam vårflod hammarbyggnaden. Den byggdes dock snart upp igen och man tillverkade redskap åt gruvor, hyttor, smedjor och hushåll.

På grund av skogsbrist så fick man omkring år 1700 sänka sin tillverkning av manufakturartiklar från 100 till endast 20 skeppund och stångjärnssmidet förbjöds. Snart framgick det dock att man gått fram för hårt mot detta nyttiga manufakturverk, vars produktion av redskap och verktyg var nyttig för hela bergslagen. År 1761 höjdes därför smidesrättigheterna till 50 skeppund.

I början av 1800-talet bestod Hennickehammar av en ämnes-, en knipp- och en spikhammare. Leverantör av tackjärn till bruket var främst Gammalkroppa hytta. Även bandjärn tillverkades vid den här tiden, vilket exporterades över Kristinehamn. När de stora bessemer- och martinverken på 1870-talet börjat bedriva manufakturtillverkning i stor skala, sjönk redskapssmidet vid Hennickehammar till en obetydlighet och 1889 upphörde all tillverkning vid det gamla manufakturverket, som var i drift under närmare 300 år. Den sista brukspatronen medan bruket var i drift hette Erik Johan Jansson och han avled 1898. Vid tiden för driftens upphörande fanns en såg, en hyvel och en husbehovskvarn, vilka sedan mycket länge är borta. Av själva bruket återstår endast spår, men herrgården är ett pampigt minnesmärke över detta en gång i tiden så viktiga bruk. Herrgården fungerar i dag som hotell och konferensanläggning med äventyrs- aktiviteter.