Privilegiebrevet för Rämshyttan, eller Näsrämshyttan som den även kallas, är till årtal och datum okänt. Det uppges i en handling från 1700-talets början ha gått till spillo vid en eldsvåda, och någon konceptanteckning om dess utfärdande har trots ihärdigt sökande ej kunnat påträffas i de centrala statliga arkiven. Vissa skattelängder och dokument tyder på, att den första hyttan uppfördes i Rämmen i samband med att en finne, enligt traditionen boende vid Kocktjärn ("Kocke Hindrik", det vill säga Heikki Kukkoinen), omkring 1646 upptäckte ett "järnmalmsstreck" i Rämsberget, ca 5 km nordväst om Rämshyttan. Detta malmfynd omtalas redan 1647 i en rapport till bergskollegium. Rämshyttan upptages också i "Årliga räntan" år 1649 och detta år drevs den av 8 bergsmän.

Blygsam drift
Hyttan drevs av finnar i cirka 100 år, nämligen fram till 1740-talet. Problemet med malmen från Rämsberget var dock att den angavs som rödbräckt, det vill säga svavelhaltig, och den måste användas sparsamt och blandas med malm av bättre kvalitet från andra gruvor, främst från Nordmark. Verksamheten var också i början mycket blygsam och endast några år efter hyttans uppförande låg den öde i ca 20 år. På 1670-talet uppbyggdes en ny masugn, men man hade svårigheter att få malm till blåsningar och järnfyndigheterna vid Rämsberg ansågs utbrutna. Bergskollegium gav därför år 1677 de fattiga bergsmännen en skrapa; bergmästaren ansåg att de byggt masugnen snarare för att bemantla sig under bergsfriheten än av att driva bergsbruk, och de hotades med privilegiets förlust, om bättring ej skedde.

De fattiga bergsmännen lyckades trots uppmaningarna inte att få till någon stadig drift och i 1680 års relation nämns att man endast kunnat göra två blåsningar på senare tid. Man använde sig nu åter av den dåliga Rämsbergsmalmen, istället för att köra malm från Nordmark.

Christopher Myhrman
År 1742 upptogs Fagerbergsgruvan, som ligger ca 10 km öster om Rämshyttan och ca 5 km nordväst om Älvsjöhyttan. Malmen från denna gruva ansågs bättre än Rämsbergets gruvor. Fagerbergs- gruvan blev strax malmlevarantör till Rämshyttan. Under 1740-talet lyckades också Filipstadsborgaren Christopher Myhrman den äldre (1712-1775) vinna insteg och dominans vid hyttan. Han förvärvade också betydande andelar i Fagerbergsgruvan för att så småningom äga hela gruvan. Han startade vid hyttan också ett gjuteri som uppfördes under åren 1748-49. År 1756 omtalas dock att 6 års blåsningar i hyttan förolyckats. Detta berodde troligen på att malmen inte var av högvärdig kvalite samt hyttans, tydligen en mulltimmerhytta, konstruktion. Snart byggdes emellertid en ny masugn av sten, sannolikt en av de första stenmasugnarna i Värmlands län. Vid gjuteriet tillverkades under 1760- och 70-talen bland annat grytor, kastruller, mortlar, blomkrukor, kakelugnar, skorstenar, klockor, konst- vevar, städ, hamrar, vikter av olika slag, med mera. Myhrman vann mycken beundran och allmänt erkännande för sina skickligt och smakfullt utförda tillverkningar. På 1760-talet fick också Myhrman rätt att köpa malm från Nordmarksbergs gruvor och senare förvärvade han även andelar i Långbans och Persbergs gruvor. Följden blev givetvis en livlig malmtransport från de olika gruvorna till Rämmen.

1800-talet
I början av 1800-talet utvidgades rörelsen vid hyttan; år 1808 privilegierades en stångjärnshammare, som fick namnet Myrmans- fors. Den erhöll sina smidesrättigheter genom två överflyttningar, nämligen 200 skeppund från Långbanshyttan och 200 skeppund från Löa bergmanshammare i Ramsberg. En manufaktursmedja, privi- legierad 1814, kallad Didriksfors, försågs med en knipp- och en spikhammare för tillverkning av nubb och liar med mera. Som ämnes- järn användes utslitna gruvredskap från Rämsbergs, Långbans och Nordmarks gruvor. Hammaren och manufakturverket lades ned någon gång innan 1840-talet, då de flyttades till Liljendals bruk. Från och med 1840-talet bedrevs vid hyttan endast tackjärnsblåsning, vilken slutligen lades ned 1896. Därmed var en ca 250-årig epok över vid Rämmen.

Träindustri
Redan omkring år 1880 anlades en vattensåg med en ram invid hyttan och i slutet av 1880-talet uppfördes en större ångsåg på östra sidan om Rämssjön, där järnvägsstationen hade förlagts. Denna såg var med sina fyra ramar länge en av de största i Värmland. År 1907 byggdes i närheten också en lådfabrik, som i början av 1920-talet sysselsatte inte mindre än ca 150 arbetare. Den elektriska kraften till lådfabriken togs från en kraftstation vid vattenfallet där hyttan låg. Numer finns ingen industri i Rämmen kvar.

Källor: Albert Palmqvist, 1958: Artikel i boken "Värmlands län i ord och bild". Albert Palmqvist, 1937: Rämsbergs gruvor & Näsrämshyttan mm. Ingvar Andersson, 1960: Uddeholms historia till 1914. Hjalmar Furuskog, 1924: De värmländska järnbruken.