Gammalkroppa är en av traktens äldsta hyttor och finns upptagen i jordeboken från år 1540. Av namnet att döma, så är hyttan mycket äldre än så, då det redan vid den här tiden även fanns en hytta i Nykroppa, som enligt namnet borde vara av yngre datum. Ursprung- ligen låg hyttan i Gammalkroppa längre åt sydost, nedom den lilla Vargtjärnen, där det i dag är grävt en kanal, som mynnar i Östra Skärjen. 1540 skattade Ängelbrikt för 50 osmundar och Lasse Jönsson för 30. Med sina 80 osmundar i skattebelopp (drygt 25 kg) var hyttan bland de minsta i Filipstadstrakten vid den här tiden och endast Finshyttan och Nyhyttan var mindre. År 1560 verkar driften ha utökats, för nu drevs hyttan av 5 bergsmän och skrivna i skattelängden var också 2 husmän. Produktionen var dock fortfarande relativt blygsam jämfört med de andra hyttorna.

Hammarsmedjor
Omkring år 1610 byggdes, (enligt Harmens register) troligen med några års mellanrum, två hammarsmedjor. Enligt 1656 års bergmästarrelation skulle dock den övre hammaren ha byggts 1652 och den nedre 1626, men man kanske kan tolka det som att de omkring år 1610 uppförda hamrarna nu byggdes om. Den övre hammaren producerade, åtminstone under 1600-talets senare hälft, mer än dubbelt så mycket som den nedre. I 1680 års relation meddelade bergmästaren, att den nedre hammaren var förfallen och hyttskogen tunn och utbrukad, varför han förmodade, att hammarens återuppbyggande ej skulle medgivas, och bergsmännen drog då tillbaks sin ansökan härom. Den nedre hammaren drevs en tid för kronobruksarrendatorns Otto Dress räkning. I slutet av 1730-talet reducerades smidet vid hammaren från 300 till 150 skeppund.

Hyttan flyttas
År 1784 flyttades hyttan till sin nuvarande plats av Georg Wahlenberg. Under 1800-talet bytte bruket ägare ett flertal gånger. Bland intressenterna kan nämnas krigsrådet J. L. Bäck, brukspatron Jonas Waern på Uddeholm, kammarherre Olof Nordenfelt på Björneborg, brukspatron Adam Carlsson på Lervik, G. H. Ekman, Lesjöfors (farfar till direktör Gustaf Ekman, som flera år var disponent i Storfors), och i mitten av 1860-talet friherre Svante Fleetwood. Även medlemmar av familjen Röhss var under 1800-talet ägare av hyttan. Ingen av dessa personer bodde i Gammalkroppa, varför bruksrörelsen leddes av förvaltare.

Malmleverantörer
Största malmleverantören var av naturliga skäl Persbergsgruvorna. En del malm togs säkerligen även från Sundsgruvefältet strax söder om Gammalkroppa, samt från övriga smågruvor i närheten. Från Persberg hade man gynnsamma transportvägar över sjön Yngen, där man antingen drog malmen på slädar över isen och på sommaren tog man malmen på pråmar, de cirka 6 kilometrarna över Yngen. År 1853 byggdes också järnväg mellan Gammal- och Nykroppa, där hästar drog malm- och tackjärnsvagnar på räls. Ett ånglok "Carl IX" anskaffades år 1869. I mitten av 1870-talet fick man normalspårig järnväg (Östra Värmlands Järnväg) förbi Gammalkroppa.

Bolagen träder in
1839- eller 40 köpte Gustavsfors Bruks Bolag hyttan. Strax efter Gustavsfors övertagande flyttades 1841 bergsmanshammarens smide, som då utgjorde 200 skeppund, till Lesjöfors. Smidet upphörde dock inte, utan man övergick till en på den tiden i Sverige föga använd färskningsmetod, nämligen Puddling. Puddelugnen togs i bruk 1842 och driften pågick omkring 10 år. Ugnen hade i mångt och mycket karaktären av experimentugn och byggdes om ett flertal gånger. Efter puddelugnens nedläggning förekom endast tackjärns- blåsning vid hyttan. Under åren 1846-1850 tillverkades i genomsnitt per år knappt 3 700 skeppund, vilket gjorde Gammalkroppa till en medelstor hytta i Värmland. Hyttan byggdes om i mitten på 1800-talet och masugnen uppfördes då av sten och försågs med ny rostugn. Chef för bygget var den i Långbansände boende hyttbyggmästaren Jonas Olsson (1804-1886) som var en mycket erkänd man när det gällde att uppföra eller bygga om mas- och rostugnar. Han var för övrigt även barndomsvän med den store uppfinnaren John Ericsson från Långban, men det är en annan historia. År 1857 såldes Gammalkroppa till Sälboda AB, vars bruk låg cirka en mil norr om Arvika.

Gammalkroppa AB
År 1877 bildades Gammalkroppa aktiebolag och Johan Engelbert Mörtstedt blev då dess disponent. Det sägs att denne Mörtstedt var en riktigt vrång jävel, då han var snål med att öppna vattendammarna vid Gammalkroppa ner till Nykroppa bruk, och i förlängningen, Storfors. Å andra sidan är det ju aldrig ens fel när två träter, men otvivelaktigt så var bruken i Nykroppa och Storfors inte nöjda med vattentillförseln från Yngen. När Mörtstedt (1828-1895) avled efterträddes disponentsyss- lan av hans son Svante Filip, som kvarstod till 1897 då Gammal- kroppa köptes av Storfors Bruks AB, till stor del på grund av att man ville få vattentillgången ordnad för Nykroppa och Storfors. Så sent som år 1901 genomgick masugnen en grundlig renovering. År 1918 blev Storfors Bruks AB i sin tur helägt av Uddeholmsbolaget. Den sista blåsningen vid Gammalkroppa hytta ägde rum år 1904 och tillverk- ningen under åren 1891 fram till nedläggningen uppgick till 13 000 ton tackjärn, att jämföra med Nykroppa, som under åren 1891-1900 producerade 90 000 ton.

Källor: Hjalmar Furuskog, 1924: De värmländska järnbruken. Simon Överström, 1947: Bilder ur Kroppa sockens historia. Gustaf Ekman, 1921: Ur Storforsverkens historia. Sven Hugo Borg, 1998: Borgviks järnbruk.