Torskebäckshyttan finns nämnd redan år 1540 men är troligen äldre och den är därmed en av kommunens första hyttor. Lasse Väsgöthe och Päder Äskilsson skattade då tillsammans för 100 osmundar, vilket betyder att hyttan tillhörde de mindre i Filipstads Bergslag vid denna tid. Däremot var den näraliggande Bornshyttan, som ligger strax norr om Torskebäckshyttan, betydligt större. De tre bergs- männen vid Bornshyttan skattade vid denna tid för 800 osmundar. Bornshyttan lades ner redan 1815, troligen på grund av att vatten- kraften blev otillräcklig. Av denna hytta återstår idag tyvärr bara några stenhögar och vi lämnar härmed denna.

Fortfarande tjugo år senare, nämligen år 1560, var hyttan i Torske- bäcken fortfarande bland de mindre hyttorna och detta år upptogs tre bergsmän plus en husman vid hyttan. Enligt Fernow ska här också ha byggts en hammare i början av 1600-talet, men man vet inte med säkerhet något härom, och i sådana fall lades den ner ganska snart, då den ej finns upptagen i 1624 års "undervisning".

Persbergsmalm
Största delen av malmen togs av naturliga skäl från Persbergs- gruvorna och malmen drogs på vintern med häst och släde över sjön Yngen. Under sommaren transporterade man malmen med hjälp av malmpråmar över sjön. På Högbergsfältet längst ut på Persbergs- halvön finns en gruva med namnet Torskebäcksgruvan och det beror troligen på att det var bergsmännen vid Torskebäcken som bröt denna. Hyttan var igång under hela 1800-talet men nedlades år 1907.

Under åren 1846-1850 låg medeltillverkningen på 3 700 skeppund per år, vilket vid den här tiden gjorde Torskebäcken till en medelstor hytta. Under 1890-talet låg dock produktionen långt under de flesta andra hyttorna och från och med år 1901 fram till nedläggningen 1907, producerades endast 4 000 ton tackjärn. Hyttan är idag den enda bevarade mulltimmerhyttan i Värmland.

Vid Torskebäcken har också funnits silververk mm.

Källor: Hjalmar Furuskog, 1924: De värmländska järnbruken.