Sundsgruvefältets järnmalmsgruvor är belägna ca 5 km norr om Nykroppas kyrka och 2,5 km söder om Gammalkroppa hytta. Namnet kommer av det sund som sjön Östra Skärjen bildar vid platsen för gruvfältet. Gruvorna ligger nära och på ömse sidor om den nuvarande landsvägen mellan Ny- och Gammalkroppa. Åker man från Nykroppa och norrut mot gruvfältet så passerar man järnvägsövergången till Bergslagsbanan efter ca 4 km, då är det drygt 1 km kvar. Man ser snart Skärjen på höger hand och en gammal dålig och rutten bro (rekommenderas ej!) över sjösundet som tidigare var huvudvägen mellan Ny- och Gammalkroppa. Nu är man framme vid gruvfältet (se karta för vidare information). Gruvorna är i dagen av små dimensioner, men utvidgar sig betydligt under jord. Och även om det egentligen inte finns så otroligt mycket att se ovan jord så ligger ju fältet väldigt vackert till, med alla gruvöppningarna bara ett fåtal meter ifrån sjökanten. 

Gruvfältet upptäcktes relativt sent, nämligen i januari 1878 med gruvkompassens hjälp. Troligen startade regelrätt brytning i Norra Sundsgruvan och Södra Sundsgruvan (Mellangruvan) redan detta år, medan Uddgruvan började bearbetas först i maj månad år 1880. Norra Sundsgruvan var den som gick längst, nämligen fram till och med år 1893, medan de andra två lades ned i slutet av 1880-talet. Malmen från N. Sundsgruvan har uttagits med ett schakt vid östra stranden av sjön Östra Skärjen och genom orter ut mot malmkroppen under sjön. 

Malmfångsten under dessa år 15 år som gruvorna var i drift, uppgår till 59 000 ton (i snitt 3 900 ton/år), vilket på den tiden ansågs som relativt mycket. Största gruvan var troligen Norra Sundsgruvan (gav år 1887 ca 4 600 ton malm), från vars schakt på ca 50 m avvägning en 130 m lång ort ledde till ett av de större arbetsrummen under sjön Skärjen. Södra Sundsgruvan (Mellangruvan) var den djupaste av de tre, en undersökningsort på 59 m avvägning hade år 1887 en längd av 48 m (den gav år 1882 ca 5 500 ton malm). Uddgruvan, som var den minsta gruvan, har ett djup av cirka 37 m och gav år 1882 en mängd av 1 800 ton malm. 

Malmen vid Sundsgruvorna var ganska rik, så t.ex. visar år 1886 i gruvkartebeskrivningen utförda analyser för de tre gruvorna 59,4, 58,4 och 51,2 % Fe (järn) och dess fosforhalt var låg, men å andra sida var den delvis ganska förorenad av kis. 

Vi gör ett kort nedslag i och sammandrag av ”Utdrag af relationerna om Filipstads Bergslags grufvor 1880–95”. Det ger en liten inblick i hur arbetet i ett mindre gruvfält kunde gå till under slutet av 1800-talet.

Norra Sundsgruvan
1880
Gruvan arbetades till i början av juli, fastän malmen upphörde redan i april. Arbetet fortsatte med ortdrivning åt väster åt sjön för att där uppnå därvarande kompasspåhållning. Orten inställdes efter att blivit indriven 4,8 m i stark hälleflinta. Berget i själva gruvan är osäkert.

1881
Gruvan länspumpades i november för att ytterligare avsänkas.

1882
Mot kompassdraget i sjön anlades en ort som hela tiden gått i eurit.

1883
Orten till de under sjön Skärjens botten befintliga malmanledningarna fortsattes omkring 32 m, då malm anträffades. Malmen har uttagits till 30 m längd och 8,5 m bredd och är ännu kvar i bägge gavlarna.

1885
Malmen har en längd av 40 m med en högsta bredd av 7,4 och finns kvarstående såväl i tak som sula. För tillredandet av ny etage har schaktet ytterligare blivit avsänkt till 39 m djup.

1886
Orten under sjön Skärjen har ytterligare framdrivits tills malmen under den stora kompasspåhållningen anträffades, varefter denna malm blivit med väggstrossning efterföljd. Schaktet, som är lodrätt, är ytterligare sänkt 22 m.

1887
Orten på 50 m avvägning har blivit framdriven till 77 m längd för att åstadkomma ny etage.

1888
Arbetsrummen ”Protektionisten” och ”Frihandlaren” på 29 m avvägning har bearbetats. I södra delen av arbetsrummet ”Fleetwoods stross” har malmsulan blivit avsänkt omkring 5 meter. Av en i fält åt sydost driven ort har en, som det synes, ny malmlins, kallad ”Landmalmen”, blivit anträffad och medelst pallbrytning efterföljts i fält omkring 9 m och till en höjd i taket av omkring 9 m. Med tvärort från ”Fleetwoods stross” i hängande väggen har en malm, ”Parallellen”, anträffats. Orten på 50 m avvägning har blivit framdriven till 112 m längd, då malm anträffades, som torde vara ”Frihandlarens” fortsättning på djupet. Takbrytning å denna malm har påbörjats med uttagandet av en skiva till 4,8 m höjd över sulan.

1889
Den på 50 m avvägning träffade malmen utgör en fortsättning av ”Protektionistens” malm och har blottats med uttagande av en skiva av ca 5 m höjd. Den är vid nämnda nivå uttagen i båda fälten till en längd av 35 m och en bredd av 4 m. För beredandet av luftväxling (ventilation) och berguppfordring har en stigort blivit driven i malmen mellan 50 och 22 m avvägning. Södra delen av ”Fleetwoods stross” har blivit nedpallad till 34 m, där malmen utträngdes av lagerarter. Den under förra året på 29 m avvägning upptäckta ”Landmalmen” har blivit uttagen i fält och sulan nedpallad till 35 m nivå, där den är 11 m lång och 3 m bred. ”Parallellmalmen” har arbetats och är 17 m lång och 3 m bred.

1890
Brytningen sker på 30 – 40 m djup under sjön Skärjen. Takbrytning med igensättning pågår från 48 – 40 m avvägning. Från denna nivå till 30 m har genomslag för nedsläppande av fyllberg drivits. Malmen har smalnat betydligt mot djupet och är på djupaste bottnen ej hälften så mäktig som förut.

1891
Arbetet har uteslutande drivits i takstrossarna inom ”Protektionisten” och ”Frihandlaren”. Gruvan är mycket vattensjuk.

1892
Arbetsrummen ”Protektionismen” och ”Frihandlaren” är igensatta efter de där utbrutna malmerna.

1893
Malmfångsten under året har huvudsakligen erhållits genom takbrytning mellan 28–23 m avvägning i ett arbetsrum väster om ”Fleetwoods Stross” samt genom väggstrossning i arbetsrummet ”Frihandlaren”. Som försöksarbeten har två tvärorter blivit drivna åt motsatta håll från kommunikationsorten på 49 m avvägning samt en ort från arbetsrummet ”Frihandlaren” på 26 m avvägning. Från bottnen av ”Protektionisten” på 47 m avvägning har med diamantborrning två provhål blivit lodrätt neddrivna, det ena till 22 m djup, först 2 m i malm, därefter 7 m i lagerart och slutligen 6,5 m i granit. Arbetet kommer tills vidare att inställas.

Södra Sundsgruvan (Mellangruvan)
1880
Sedan konst och spel till fältet blev färdiga förra året har arbetet oavbrutet fortgått, dels med avsänkning av gruvans botten och dels med provborrning, utan att malm kunnat påträffats. Med en i maj månad på 2 sättningars (ca 18 m) djup och 3 m från bottnen åt norr anlagd ort träffades, efter 7 m drivning i ofyndigt berg, malm, på vilken sänkning ägt rum. Malmen är ren och vacker samt endast obetydligt blandad med ofyndigt. Väggar och tak är sköliga, varför förtimring måste verkställas i mån efter som sänkningsarbetet fortgår.

1881
Den med norra orten upptäckta malmen fortsätter till 32 m djup och möjligen ännu djupare. Genom en tvärort åt väster har man funnit att dess bredd är 9 m samt att den fortsätter söderut efter hängandet, varåt den med fältort ska efterföljas. Gruvans djup var vid årets slut 34 m och dess längd 30 m.

1882
Malmen har under avsänkningen och allt efter som den blivit uttagen i den västra hängande väggen betydligt ökat sig. För att lättare kunna uttaga den till dess hela bredd samt för att understödja den hängande väggen har ett större bergband blivit avsatt. Malmen är något kisig, men kan skrädas till full användbarhet.

1883
Hela gruvan har blivit avsänkt ca 11 m och norr om bandet omkring 20 m, varigenom bottnen nedkommit till ett djup av högst 48 m med en längd av 38 m och en bredd av högst 15 m. På 40 m avvägning har ett inbrott av 14,5 m längd och 7 m bredd blivit gjort, varefter malmen nedpallats till 46 m avvägning.

1884
I östra gruvans botten, lodrätt under dagöppningen, har ett schakt blivit i blandning av granit och lagerarter avsänkt från 25 till omkring 48 m avvägning, varjämte utfartsort därifrån till gruvan blivit anlagd. Från dagen har ett störtschakt i ren granulit blivit neddrivet 15 m genom gruvans tak. Malmen har en längd av 35 m och en högsta bredd av 15 m.

1885
Den i gruvans hängande vägg kvarlämnade malmen har uttagits, delvis genom takbrytning och delvis genom tvärbrytning, varjämte fyllning av de gamla gruvrummen under tiden fortgått. För beredandet av ny etage har uppfordringsschaktet börjat ytterligare avsänkas och hade vid slutet av året nedkommit 51 m i granit.

1886
Den i hängande väggen kvarlämnade malmen hade vid årets slut under igensättning av de utbrutna rummen blivit uttagen till underkanten av det i gruvans mitt avsatta bandet. För beredandet av en ny etage har uppfordringsschaktet blivit lodrätt avsänkt 15 m samt ort indriven 10 m mot malmens tilltänkta fortsättning mot djupet.

1887
Tillgodogörandet av den i gruvans hängande vägg kvarlämnade malmen har med rasbrytning fortgått till det i gruvan avsatta bandets överkant. Undersökningsorten på 59 m avvägning har framdrivits till 48 m längd, utan att malm anträffats.

1888
Den i hängande väggen kvarlämnade malmen har med rasbrytning fullständigt blivit uttagen. Söder om schaktet och bakom den granit, som afskurit den gamla malmen, har en ny malm anträffats på 21 m avvägning. Denna malm, som tillgodogjorts med pallbrytning, faller hårt i söder och avskärs i botten av en mörk granit, men fortsätter i södra gaveln. Den är starkt förorenad av svavelkis och därför föga brytvärd. Det nya arbetsrummet är 35 m djupt, 15 m långt och 3 m brett.

1889
Den söder om schaktet anträffade malmen har blivit efterföljd med ortdrivning, men då den var kisig och mager, inställdes arbetet.

Uddgruvan
1880
Gruvan upptogs i maj månad på en i södra ändan av sjön Östra Skärjen utskjutande 74 m lång och 9 m bred udde. Sedan man nedkommit en och en halv sättning (ca 14 m), anträffades malmen, som sedan följts med fältort åt söder. Malmen är blandad med grönt skarn. För att försöka nå den malm, som anvisas av ett längre söderut befintligt starkt kompassdrag, pågår sänkning mot djupet med pallgång mot söder. Berget är mycket starkt och vattentilloppet ringa.

1881
Arbetet har fortgått så att gruvan i slutet av november var avsänkt till något mera än 8 meter samt sänkort åt söder indriven omkring 30 m. Malmen, som fortsätter åt söder och kvarstår i hängandet med eurit i liggandet, har sidostupning åt väster. Kompassen antyder antingen att malmen mot djupet snart tager slut eller ock att arbetet kommit ned i liggandet. Malmen är mycket kisig.

1882
Malmen fortsätter i bottnen av gruvan och i södra gaveln med större mäktighet, än som från början kunde antagas. Dess fältstupning verkar vara åt söder samt dess donläge åt väster. Kishalten, fastän ännu betydlig, har minskats och visar sig mest på vissa ställen i gruvan, så att den kisiga malmen bör lätt kunna frånskrädas. Förstämplingar mot tak och hängande vägg måste anbringas. Vattentilloppet är ringa.

1883
Gruvan har blivit avsänkt omkring 11 meter i malm och pegmatit (grovkristallin avart av granit), så att bottnens största djup nu är 26 m med 24 m längd och 3 m största bredd. Sedan malmen efterföljts 6 m i fält, avskars den helt och hållet av pegmatit. I denna pegmatit har en försöksort blivit driven 11 m åt väster utan att hängande väggen anträffats. På 18 m avvägning har en malm av 16 m längd, 5,3 m högsta bredd samt 3,7 m djup blivit anträffad och i fält åt söder uttagen, till dess den avskars av pegmatit. Pegmatiten genomgicks med en ort av 6 m längd, då en ny malm framkom, vilken med ort efterföljts 11 m, då pegmatit och lagerart åter mötte, i vilken en ort indrivits 4 m i fältriktningen.

1884
Den bakom graniten i södra gaveln av gruvan påträffade malmen har nedpallats från 12 m till 27 m djup, varest den med ort satts i förbindelse med gamla gruvans botten. Malmen är nu 20 meter lång med en största bredd av 9 m.

1885
Den under förra året påbörjade sänkningen har från gruvans botten på 27 m djup blivit neddriven omkring en sättning (ca 10 m), huvudsakligast i lagerarter. Från dess botten har en ort blivit indriven omkring 5 m, då malm anträffades, varefter genomslag med arbetsrummet åstadkoms med stigort. Den så erhållna malmpallen har sedermera blivit avstrossad.

1886
Malmen söder om graniten har nedpallats. Då granit borttog malmen såväl i pallen som i bottnen, samt konstkraften var otillräcklig, nedlades arbetet tillsvidare.

1888
Gruvan har icke varit under arbete.

 

Källor: Utdrag af relationerna om Filipstads Bergslags grufvor 1880-95. Harald Carlborg, Nils H Magnusson, 1925: Persbergs malmtrakt.