KARTA: >>>>

HISTORIK:

Långbans gruvor ligger på ömse sidor om riksväg 64, cirka 2 mil norr om Filipstad.

1500-talet
När Långbans gruvfält för första gången upptogs för brytning är för närvarande okänt, men man vet att någon gång under åren 1548-1560 uppfördes en hytta i Långban. Troligen var fyndigheterna vid Långban anledningen till hyttans uppförande och man kan därför anta att gruvorna åtminstone i någon utsträckning bearbetades i mitten på 1500-talet.

Arbetet i gruvorna verkar dock inte fått någon större omfattning till att börja med och det berodde säkerligen på både malmernas oregel- bundna uppträdande samt den ställvis höga mangan- och kanske även kiselsyrehalten, vilka försvårade malmens smältning.

1600-talet
I 1667 års relation av bergsfogden Anders Malm omnämns dock "det stora malmstrecket, som skjuter sig neder under sjön Långban". 1686 uppges däremot att Långbanshyttan tog sin malm från Persberg, varför gruvorna då tydligen inte bearbetades.

1700-talet
Först 1711 påbörjades den period med brytning, som kom att fortsätta ända fram till gruvornas slutliga nedläggning i början på 1970-talet. I en relation av bergmästaren Johan Kiällman omtalas då, att ägarna till Långbanshyttan, som annars använde malm från Persberg, upptagit en gammal, invid hyttan belägen gruva.

Den gruva som nu upptogs, var säkerligen Storgruvan, som ligger strax väster om landsvägen genom Långban. Redan år 1716 var den drygt 20 meter djup och knappt 30 m bred. I mitten på 1720-talet upptogs troligen också den gruva som senare kallades för Collegiegruvan vilken tidigare brutits. Den sägs i 1726 års relation ligga "ett gott bösshåll" från Storgruvan. Avståndet är i verkligheten 65 meter och gruvan ligger strax öster om landsvägen. Arbetet i Collegiegruvan blev dock inte långvarigt, då de många delägarna i gruvan bara efter några år blev oense om gruvans skötsel.

År 1755 stod en konst till Storgruvan klar. Det var konstmästaren i orten, Jan Frantzon, som stod bakom detta bygge och hjulet var beläget nedanför hammarsmedjan cirka 220 m från gruvan. I slutet av 1760-talet sköttes även Collegiegruvans länshållning med en arm från Storgruvekonsten. Strax söder om Storgruvan sänktes i början av 1770-talet Bjelkes schakt.

Vid den här tiden blev också gruvfogden Johan Yngström ledare för gruvdriften på orten, en syssla som han på ett mycket dugligt sätt skötte under ca 30 år.

1787 byggdes i Storgruvan av bergsmannen Olof Bruse en lutande bro, från dagen ned till hästvinden på drygt 30 m djup. Hästarna kunde nu dagligen gå upp och ner i gruvan och deras livslängd ökade betydligt. Innan denna anordning förbrukades ungefär en häst om året i Storgruvan.

Omkring 1790 slår ägarna i Stor- respektive Collegiegruvan ihop sina påsar och bildar ett gemensamt bolag. Vid Collegiegruvan färdig- ställdes under år 1794 en för sin tid märklig inrättning, nämligen ett för berguppfordringen ur Bjelkes schakt avsett så kallat stångspel.

Johan Yngström avträdde gruvfogdesysslan vid fältet 1799 och fick till efterträdare som gruvfogde och disponent sin måg, Olof Ericsson från Nordmark, far till de berömda bröderna Nils och John Ericsson.

1800-talet
I början av 1800-talet var det ganska illa ställt med gruvdriften i Långban då gruvornas malmfyndigheter stadigt minskade. Pessi- mismen spred sig, men den var omotiverad, då man i Collegiegruvan år 1808 fann ansenliga mängder malm.

År 1812 använde konstmästaren vid Långban, Erik Ersson, en av honom tillverkad "väderväxlingsmaskin", ett slags blåsmaskin, och med hjälp av denna kunde man nu på fyra månader smälta de ofantliga ismassorna nere i Collegiegruvan som vållat stora bekym- mer under lång tid.

I slutet av 1810-talet stod också ytterligare en för den här tiden ovanlig konstruktion klar, nämligen en rälsväg, som man från Bjelkes schakt fraktade gråberg på ner till Långbanssjön. År 1823 blev en ny konst färdig till Storgruvan. På inrådan av bergmästaren Franz von Scheele upprättades ett stenslipverk i slutet av 1820-talet. Man fick dock problem med att avsätta produkterna och 1839 såldes därför lösöret i verket.

År 1828 arbetade 66 personer i Storgruvan och Collegiegruvan. På 1830-talet fick gruvorna förbindelse med varandra under jord.

Storgruvans konst blev ombyggd 1837. Den fick då ett vattenhjul med en diameter på 10,4 m, som gjorde fyra varv per minut.

Under 1840-talet såg det verkligen mörkt ut, då malmen verkade vara slut både i Storgruvan och Collegiegruvan. I slutet av 1850-talet såg det emellertid återigen lovande ut, då man efter nya undersöknings- arbeten påträffat ny malm.

År 1866 gjordes försök med maskinborrning och stånggången fick bli drivkälla för kompressorn, som var installerad i bottnen på Bjelkes schakt. Projektet visade sig dock vara för dyrt, precis som i Persberg några år tidigare.

I början av 1870-talet började Nya schaktet att drivas och redan 1877 var man nere på 134 m avvägning. I mitten på 1870-talet inleddes också en mer rationell drift för att bryta manganmalmen på inrådan av disponenten H. V. Tiberg. Ett anrikningsverk för denna malm byggdes redan 1880. Tre år senare stod här även Sveriges första sovringsverk för järnmalm färdigt.

År 1885 ombildas det gamla enkla gruvbolaget till aktiebolag, "Gruvaktiebolaget Långban". I slutet av detta årtionde upptäcks också en av de största manganmalmskropparna, nämligen Norrbotten på 110 m nivå. I början av 1890-talet startade brytningen av dolomit och 1895 började man använda dynamit i Långbans gruvor.

1897 påträffades en förkastningsspricka, "Hyttsjöförkastningen" i Bottenorten på 148 m avvägning. Sprickan kom att på ett dramatiskt sätt påverka driften vid Långbans gruvor för lång tid framåt, på grund av den starka vattenföringen i sprickan.

1900-talet
Den gamla stånggången renoverades år 1900. Under en knapp månad låg all länshållning nere men då Hyttsjöförkastningen ännu inte visat sin största vrede så steg vattennivån endast med 6 meter. Två år senare påträffades förkastningen igen, både i Storforsrummet på 89 m nivå och i Lesjöforsorten på 140 m. Så mycket vatten utströmmade ur ett borrhål att det måste sättas igen med en träplugg.

Nya vattenproblem uppstod då en ort år 1907 påbörjats på 186 m avvägning, gruvans dåvarande djupaste nivå. När undersökningsorten drivits 25 m anträffades en horisontell spricka med så ymnigt vattenflöde, att tillrinningen i fältet ökade med ca 50 %. Pumparna i gruvan var nu hårt belastade. Sprickan igensattes med träkilar i den mån det lät sig göras.

En hiss för persontrafik ned till 150 m avvägning insattes i Loka- schaktet år 1908. Långbansfältet var relativt sent ute med denna tid- och kraftbesparande anordning. Då hissen var lingejdrad fanns inga säkerhetsanordningar i fall hisslinan skulle brista, men arbetarna slapp åtminstone fortsättningsvis att klättra på stegar.

Vid sprängning i en ort från Bjelkes schakt på 200 meters avvägning i juli år 1910 ökade återigen vattenflödet drastiskt. På endast nio dygn steg vattnet nu 32 meter! I september hade vattnet stigit 58 m och efter att en tryckpump samma månad blivit insatt i Nya schaktet kunde vattennivån hållas kvar på 145 m avvägning.

1914 kunde man med hjälp av elektrisk energi och moderna centri- fugalpumpar länsa den sedan över fyra år tillbaka, till 150 m avvägning vattenfyllda gruvan. Maskinborrning infördes också detta år. Till detta användes en Atlas luftkompressor i maskinhuset vid Lokaschaktet.

1918 härjade en svår eldsvåda över gruvfältet och bland annat förstördes de båda anrikningsverken. Två år senare färdigställdes en ny lave med skrädhus vid Nya schaktet. Förutom några mindre förändringar är det den anläggning som fortfarande står kvar vid schaktet. En ny brand härjade 1924, då det nya anrikningsverket efter bara några månaders drift återigen förstördes. Redan i oktober stod dock ett nytt verk klart. I mitten på 1920-talet jobbade cirka 70 personer vid Långbans gruvor och anrikningsverk.

Lesjöfors AB, huvudägare vid Långban, med "bandybaronen" Gerard De Geer i spetsen, sålde efter ekonomiska problem aktierna i Långbans gruvor till Uddeholm i slutet av 1920-talet. De Geer skrev senare i "Genombrottstider i Bergslagen" följande:

"Jag kände alltid (efter försäljningen) en tagg i hjärtat, när jag for förbi det vackra och säregna gruvsamhället".

I alla skrifter läser man att hyttan i Långban lades ner år 1930, men enligt De Geer och hans "När järnet bröt bygd" skedde detta först 1933.

År 1942 började ett blindschakt sänkas i undersökningssyfte från orten Abbessinien på 280 m ned till 369 m avvägning. Detta kom att bli den djupaste punkten i gruvan och schaktet ligger under Hyttsjön.

I mitten på 1940-talet gick den mesta av järnmalmen till Nykroppa järnverk, men en del blodstensslig skickades även till olika glasbruk. Manganmalmen gick vid denna tid dels till Hagfors för framställning av ferromangan och dels till glasbruk och elektrodfabriker. Man bröt vid den här tiden cirka 40 000 ton årligen. 1945 byggdes också en ny trälave över Bjelkes schakt (idag riven) för uppfordring av dolomit. I slutet av 40-talet började man också med maskinlastning och 1947 skedde prov med hårdmetallborr, som senare blev helt allena- rådande i alla gruvor. Ännu vid denna tid försiggick personbefordran genom Loka schaktet.

I närheten av anrikningsverket uppfördes 1949-50 en dolomit- förbränningsugn, vilken snart följdes av ytterligare en. Bygget utfördes helt i järn och betong av firma Järn & Betong, Karlstad. Den brända dolomiten förbrukades mest av stålverken. Den obrända dolomiten i pulverform fick även andra köpare än glasbruken. Dolomiten var ett utmärkt jordförbättringsmedel och magnesiumhalten var särskilt gynnsam för växtligheten.

Under andra hälften av 1950-talet lades brytningen av järn- och manganmalm ned då tillgångarna var slut. I fortsättningen bröts endast dolomit. Vid halvårsskiftet 1972 lades gruvan i Långban ned eftersom man under en tid haft problem med att avsätta dolomiten. Uppfordrade kvantiteter ur gruvorna har beräknats till drygt 900 000 ton järnmalm, drygt 500 000 ton manganmalm och knappt 900 000 ton dolomit.

Läget idag
Långban är idag en turistattraktion av riksintresse och Värmlands bäst bevarade gruvfält. Enda allvarliga konkurrenten skulle möjligtvis vara gruvområdet vid Nordmarksberg i Nordmark.

Här finns två fina trälavar bevarade, renoverad hytta och vacker disponentgård där bröderna Nils och John Ericsson föddes. Maskinhuset till Lokalaven är komplett med kompressor och gruvspel. Det som var spelhus med mera till Nya schaktets lave är i dag utställningslokal, vilket innebär att all maskinell utrustning från gruvdriften där tyvärr är borta. Dessutom finns stora varphögar, där de mineralintresserade kan gå och "picka".

Geologi
Långbansfältet ligger i den leptitformation, som utgör en del av det svenska urberget. Fältet omfattar norra delen av den så kallade Saxåsynklinalen, där man överst finner skiffrar, gråvackor och slaggiga grönstenar och under dessa ett mäktigt dolomitlager i vilket man finner de flesta av fältets malmer. Under denna etage ligger sedan leptiterna, som avgränsas av granit.

Den stora dolomiten sträcker sig från en punkt några km norr om Långban längs järnvägen ned till samhället, där den viker av under Hyttsjön mot nordväst och går i sjöns nordända upp i dagen. I denna omveckning har en malmkoncentration utbildats. De tidigare brutna malmerna utgjordes av dels järnmalm, huvudsakligast blodsten, dels manganmalm, som förekom som hausmannit och braunit. Den renaste dolomiten förekommer intill dessa malmkoncentrationer, och man får anta att de är utrensningsprodukter och att malmmaterialet tidigare varit mer spritt i den malmförande zonen.

Malmkropparna omgavs alltid av ett skarnlager, i vilket man kunde finna en del av den mängd olika mineral, som Långban blivit så känt för. Härtill bidrog även de talrika leptitbankar, som genomdra dolomiten och malmerna, varvid ett substansutbyte ägt rum, som givit upphov till nya mineral.

Tack vare dolomitbergrunden har Långban en mycket yppig flora och är känt som en av Värmlands artrikaste platser vad orkidéer beträffar. På flera ställen kan man med ledning av floran fastställa de geologiska gränserna.

BILDER>>>>

KARTA>>>>

FILMER:
Här har vi lagt ut några filmer från Långbans gruvor:
Film Lokaschaktet...
Film Nya Schaktet del 1...
Film Nya Schaktet del 2...