BILDER: >>>>

Ag- och Fallgruvorna är belägna öster om Lersjöns norra ände, alldeles bredvid vägen mellan Filipstad och Nordmark. Fallgruvorna ligger söder om gården Borstfallet, medan Aggruvorna är belägna en bit norr om Borstfallet.

Fallgruvorna
Vid Fallgruvorna finns fyra dagöppningar. Den gamla landsvägen skär rakt igenom det lilla gruvfältet. Fallgruvan, "under landsvägen mellan Fogdhyttan och Enggrufvan", nämns första gången i relationerna år 1798, men bröts redan i början av 1700-talet. Malmfångst redovisas första gången 1763. Olika Fallgruvor bröts 1804-13, 1819, 1853 och 1874. Sammanlagt har gruvorna lämnat cirka 1 800 ton malm.

Aggruvorna
De betydligt större Aggruvorna består av ett stort antal tätt liggande gruvor, brutna på samma, cirka 3 meter breda malmstreck. Från norr till söder heter de största gruvorna:

Leijelsgruvan
Stora Fogdhyttegruvan
Stora Skraggegruvan
Plåtgruvan
Lilla Segolsgruvan
Stora Segolsgruvan

Söder om dessa ligger Stora och Lilla Mullgruvan och en ansenlig bit längre söderut Tullgruvan.

Aggruvorna nämns i relationerna första gången 1694. Det sägs då att de "hafva god malm på samtliga ställen och många år varit brutne". Brytningen fortgick med vissa avbrott fram till år 1896. Den största malmfångsten har kommit från Skraggegruvorna, Plåtgruvan, Segols- gruvorna och Tullgruvan. Sammanlagt redovisas 61 000 ton från fältet.

Elkraft
Tullgruvan upptogs först 1886. Malmen var godartad och fosforfri och redan 1889 hade man nått ett djup av 67 meter. Emellertid påträffades en stark vattenådra varför gruvan fick läggas ned. 1890 togs därför beslut om anordnandet av elektrisk kraftöverföring från Stockforsen för att betjäna dels Tullgruvan och dels kanske framför allt den nyss upptagna Sundmansgruvan i Ormbergsfältet. Den av firman Wockatz & Company (Göteborg) utförda anläggningen kom igång i maj månad 1891 såsom den i ordningen tredje elektriska energiöverföringen vid något gruvfält i Sverige. Fallet vid Stockforsen var blott 3,3 m högt. Därför fick man för att få tillräckligt stort varvtal använda sig av 4 stycken på samma axel placerade turbiner från Finnshyttan. Tullgruvan kunde nu länsas från vatten men lyckan varade inte längre än till 1894, då malmen på 72 m djup minskat högst betydligt, och gruvan därför lades ner. Plåt- och Segolsgruvorna bearbetades ännu en tid, fram till 1896, då tillgången av malm på 80 meters djup avtagit. Efter detta har inget arbete bedrivits i fältet.