Björnbergsgruvorna är belägna 3 km väster om Nordmarks kyrka. De kan uppdelas i en nordvästlig och en sydöstlig del. Den nordvästliga gruppen, inom vilken Skomakargruvan är den största, omfattar följande gruvor:

Pengruvan
Ekvallsgruvan
Pumphålet
Skomakargruvan
Masugnsgruvan
Krokgruvan
Norra och södra Dalmansgruvorna
Mosshålet
Dalmans rand
Åkergruvan
Finn-Hansgruvan
Linnerholmsgruvan

Den sydostligare gruppen av Björnbergsgruvorna omfattar ett flertal (16 st) gruvhål och schakt. Av dessa finns endast Skarinnegruvan och Björnbergsgruvan omnämnda i relationerna.

En Björnbergsgruva nämnes 1740. Det sägs då, att den för dess magra malm legat öde, men att man under året påträffat rik malm. 1745 drevs den av J. Wahlund från Stjälpet. Malmfångst redovisas till 1769. Linnerholmsgruvan upptogs 1780 och bröts till 1785, då ett ras hindrade åtkomsten av malmen. Den bröts ånyo 1818-1827. Den närbelägna Åkergruvan bröts 1848 och 1853-54.

Skarinnegruvan upptogs enligt relationerna redan 1767. Den upptogs 1849 som Nya Skarinnegruvan och bröts nu med gott resultat till 1870. I Uddeholms bolags styrelseberättelse till 1864 års stämma uppges att malmen i Skarinna endast höll 30 % järn, men däremot 5 % Mangan. Inget i de nuvarande varphögarna anger dock att en så hög halt av mangan ingått i malmen.

Dalmansgruvan verkar ha brutits på 1820- och 1830-talen. Krokgruvan nämns 1835-36 och 1847-48. Malmfångst redovisas dessutom även för 1853. Skomakargruvan omnämns som upptagen 1820 och bröts sedan till 1837, då malmtillgången ansågs mycket ringa, varför gruvan nedlades. Ekvallsgruvan nämns 1835 och 1836 men malmfångst redovisas från 1835 till 1841.

Från 1891 till 1902 bröts de västligaste gruvorna inom den nordvästliga gruppen och med ganska gott resultat. Gruvkartan från 1897, från vilket år brytningen bedrevs mera intensivt, visar Masugnsgruvan, Krokgruvan och Skomakargruvan från dagen sammanbrutna. Den djupaste, Masugnsgruvan når 48 m. Malmerna är starkt ihopveckade och endast 2-3 meter breda. Malmarean var på 20 m nivå 170 m² på 40 meters nivå endast 60 m².

Sammanlagt har i Björnbergsgruvorna brutits 17 000 ton malm, därav 9 800 ton inom Skarinnegruvan, 4 400 ton i Skomakargruvan (inkl. Krokgruvan och Masugnsgruvan) och 1 500 ton i Linnerholmsgruvan och Åkergruvan.

Till Björnbergsfältet brukar också räknas ett antal mycket små gruvor. Ingen av dessa har lämnat över 1 000 ton malm. Dessa är:

Vassbottengruvan
Hökgruvan
Ulrikagruvorna (brutna 1803-05)
Limkullsgruvorna (bröts på 1820- och 1830-talen, lämnade 241 ton)