BILDER: >>>>

Lindbomsgruvorna ligger några km norr om Filipstad, närmare bestämt ca 1 km norr om Skribotjärnen. Det är ganska lätt att hitta dit. Man åker väg 246 från Filipstad mot Nordmark och svänger efter ett par km till höger, in mot skjutbanan vid Änggruvorna (Finshytte- bergsfältet) och Skribotjärn. När man kommit fram till Skribotjärn åker man efter dess strand ca 200 m, där man svänger in på en väg till vänster. När man åkt knappt en km på denna väg så parkerar man bilen på vänster sida, där en liten p-ficka finns. Sen går man ytterligare 100 m till fots norrut efter grusvägen, där man tar till vänster. Här går man rakt in i skogen och kommer då efter ca 100 m fram till gruvorna. Gruvorna ligger strax (vissa gruvor endast ett tiotal m) norr om en liten tjärn, Hålbäckstjärnen.

Lindbomsgruvorna räknades förr under Finnshyttebergsfältet (Äng- gruvorna) men vi har valt att lägga dessa gruvor under en egen avdelning. Gruvorna låg förr på Finshyttans ägor. Första gången någon av gruvorna vid Hålbäckstjärnen omnämns är år 1767. Då omtalas Hallgruvan, Nygruvan och Aspgruvan. De sägs detta år alla vara upptagna på Drakeberget. De verkar dock ha blivit nedlagda ganska snart. Hallgruvorna bröts sedan 1804 – 06. Aspgruvan nämns återigen 1781, då den sägs vara ”af mindre betydenhet”. Gruvan var då 16 m djup men en förtryckning hade nu alldeles tagit bort malmen. Södra Aspgruvan upptogs från ödesmål 1788 och sägs då vara 25 meter djup. Lilla Aspgruvan bearbetades 1804 men övergavs redan efter två år. En ringa brytning förekom också år 1828. Även Södra Hallgruvan bearbetades detta år. Södra Aspgruvan upptogs från ödesmål 1848 och var då 24 m djup men nedlades liksom Stora Lindbomsgruvan påföljande år.

Lindbomsgruvan omnämns först år 1805. Den arbetades på malm- körtlar och malmen var ej begärlig. Den bröts dock till december 1807. Detta år sägs också att ”en körkonst måste byggas”. Stora Lindbomsgruvan upptogs från ödesmål 1848 och var då 21 m djup, 17 m lång och 7 m bred. Den avsänktes ytterligare något påföljande år, men då malmen ansågs vara för fattig inställdes allt arbete den 24 oktober. Vid samma tidpunkt lades också Lilla Lindbomsgruvan, Kullgruvan och Limfallsgruvorna ned. De andra gruvorna vid Hålbäckstjärnen heter Brattforsgruvan, Randgruvan m.fl., men verksamheten där har varit obetydlig.

Vid Lindbomsgruvorna (hela fältet) har knappt 5 000 ton malm brutits, varav 2 000 ton från Stora Lindbomsgruvan och 1 700 ton från Stora Aspgruvan. Efter år 1849 verkar gruvorna vid detta fält endast brutits på försök något eller några år. Någon detaljerad karta över fältet känner vi inte till, men Lindbomsgruvorna ligger enligt en gammal ekonomisk karta (sent 1800-tal) närmast Hålbäckstjärnen och Hallgruvorna något norr härom.

Gruvorna är ur geologisk synpunkt mycket intressanta ”På grund av att här en relativt stor skarnmassa, utan mer än smärre rester av leptit, så att säga simmar i graniten, uppvisa också skarn och malm mera intensiva omvandlingar än inom något annat gruvområde i Filipstads bergslag”. Citatet är från Nils H. Magnussons ”Nordmarks Malmtrakt” från 1929. Ett tecken på det geologiska intresset är att vid en av varphögarna brukar man hitta fina mineraler upplagda, som någon mineralletare lämnat efter sig.

Trots att Lindbomsgruvorna är väldigt små, så finns många intressanta lämningar i området. Vad gäller gruvhålet närmast Hålbäckstjärnen, som troligen är en av Lindbomsgruvorna, så är det här ganska långt ned till vattnet, vilket gör att man här kan se lite längre ner i denna gruva än i de övriga. Här finns också en ganska imponerande varphög ner mot tjärnen. Efter stranden nedanför denna gruva verkar det nästan också som en stoll eller liknande gått in mot gruvorna. Den kan ju ha rasat ihop, eller så gav man upp innan man kom in under berget. Några bevis för att det skulle ha varit en stoll, eller en början på en sådan, har vi dock inte. Något längre norrut finns också i en ganska brant sluttning, en gruva som delvis brutits horisontellt in i berget. För övrigt finns en hel del lämningar efter husgrunder kvar. En av dessa ligger uppe på en platå en bit norr om tjärnen, innan en mosse tar vid längre norrut. Denna grund är ganska stor, så det är möjligt att det inhyste ett flertal arbetare då gruvorna var i drift.

Cirka 500 m söder om gruvorna finns också lämningar av en hjulgrav som är i förvånansvärt bra skick. Av längden på denna hjulgrav att döma, lär det ha varit ett ganska stort vattenhjul som stod här en gång i tiden. Hjulet drev en stånggång som gick upp till gruvfältet. Märkligt är dock att ägarna bedömde denna dyrbara investering som vettig, då ju gruvorna aldrig fick något större djup. Det borde ha räckt med hästvindar tycker man. Stånggången finns så vitt vi vet ej heller omskrivna i några dokument, så det vore onekligen intressant att veta mer om den. Ett antal kanallämningar finns också i området. Hjulgraven är lätt att hitta då den endast ligger ett tiotal meter öster om grusvägen som leder upp till Lindbomsgruvorna. Avståndet från Skribotjärnen är ca 200 meter.

Det kan också nämnas att det i norra delen av den mosse som ligger norr om gruvorna finns lämningar av en fin stenmur som med största sannolikhet använts som fördämningsvall. Den ligger cirka 200 m nordväst om de nordligaste gruvorna. Även något längre söderut och därmed än närmare gruvorna finns också en fördämningsvall, den är dock raserad i mitten. Lite märkligt är dock varför dessa fördämnings- vallar byggts, då vattentillrinningen ovan den nordligaste vallen är mycket liten. Söder om denna ligger dock den mycket lilla Lindbomstjärnen, och ytterligare söder om denna ligger en mosse som i sin tur leder en del vatten genom en liten bäck ner till Hålbäckstjärnen. Denna tjärn, som ligger 204 meter över havet, är i sin tur uppdämd genom en stenmur i sydöstra delen. Även i väster är Hålbäckstjärnen uppdämd. Anledningen var att öka vattentillgången till ett (kanske två) vattenhjul med stånggång. Förutom den ovan nämnda hjulgraven, finns nämligen även spår av ytterligare en hjulgrav nere vid Skribotjärnen, (173 m.ö.h.). Den låg endast ca 5 m från Skribotjärnen, där man svänger av upp mot Lindbomsgruvorna, men är idag igenfylld av grusvägen som går längs nordvästra stranden av Skribotjärnen. Man kan dock se lämningar av hjulgravens ena kortsida. Stånggången till denna gick dock inte till Lindbomsgruvorna utan till en av gruvorna i nordöstliga delen av Finnshyttebergsfältet. Sammanfattningsvis kan man säga att Lindbomsgruvorna var ett litet gruvfält, men med en hel del fina lämningar som använts i anslutning till gruvdriften.