BILDER: >>>>

Gruvorna är belägna cirka 1,3 km nordöst om Nordmarks kyrka och lämplig väg för att komma dit är att åka förbi kyrkan och vidare mot Sandsjön. Snart ser man ett vattenhjul med vändbrott på höger sida. Då ligger Tabergsfältet till vänster om vägen, en bit in i "bushen".

1700-talet
I Tabergsfältet påfanns malm i fast klyft hösten 1702 och fyndigheten belades omedelbart med arbete i relativt stor omfattning. Innan ett decennium hunnit fortgå hade emellertid nästan alla de upptagna gruvorna blivit övergivna. Den djupaste mätte då 25 meter. Gruvbryt- ningen i fältet påbörjades på nytt år 1729 och pågick kontinuerligt fram till nedläggningen år 1962.

År 1754 byggdes den första vattenkonsten. Konsthjulet stod i Sand- sjöälven och drog en konstgång av 975 m längd fram till Rämsgruvan. Gustavs schakt påbörjas 1774. Sex år senare bröt vårfloden sönder Tabergsdammen i Sandsjöälven. Flodvågen orsakade stora skador nedströms, bland annat skadades Nordmarkshyttan, landsvägsbron och dessutom bortspolades tre malmbodar och en tullkvarn.

1800-talet
År 1818 hade Rämsgruvan uppnått ett djup av 117 m. Sex år senare stod ett nytt konsthjul med stånggång färdigt. Hjulet och skovlarna var av tackjärn med armar av trä och vägde omkring 11 ton exklusive trävirket. Hjulet var placerat cirka 400 m nordväst om gruvorna.

1835 beslöts att bygga ännu en vattenkonst, belägen cirka 200 m söder om Stora Tabergstöten. Byggandet genomfördes under de närmaste åren och hjulhus med vändbrott finns än i dag kvar, bevarat som industriminnesmärke. Denna konst togs ur drift år 1915.

Ett omfattande ras inträffade 1844 i Rämsgruvan, så att brytningen där måste ställas in för flera år framåt. Oskars schakt börjar att drivas i slutet av året för att kunna ta tillvara på rasmassorna efter raset i Rämsgruvan. Schaktet var sedan gruvans livsnerv fram till ned- läggningen.

1850 stod Tabergs kanal färdig, för att underlätta transporter av malm till Motjärnshyttan.

I början av 1850-talet anställs C. A. Ångström som förvaltare vid Tabergs gruvor. Strax efter sin ankomst konstruerade han en "väderväxlingsmaskin", driven av stånggången, för att förbättra ventilationen i gruvorna. Denna var i bruk långt in på 1900-talet. Ångström blev senare professor i maskinlära vid Tekniska Högskolan. 1857 får Oskars schakt genomslag med Barbaragruvan vid 130 m avvägning.

I början av 1870-talet införs successivt en ny brytningsmetod, takbrytning med igensättning, på grund av de många rasen. Under detta årtionde upptas också Falu Kils schakt strax öster om Tabergsstöten för undersökning av magnetiska indikationer öster om de gamla malmerna. På 55 m nivå drev man en ort mot öster, men fick avbryta denna på grund av att berget var alltför löst och söndervittrat. Man var nu i närheten av den så kallade mullmalmen, även om man ännu inte förstod detta. Falu Kils schakt användes på 1880-talet även som anfart (nedgång) för gruvarbetarna.

1879 inträffar det största raset någonsin i gruvorna och gruvorna fylldes då med rasmassor från drygt 100 meters djup till 27 meter från dagytan. Vikten av rasmassorna uppskattades till 85 000 ton!

I mitten av 1880-talet börjar hiss för personbefordring genom Oskars schakt inbyggas. 1892 hade man kommit så långt med detta arbete att man kunde åka hiss ner till dåvarande djupaste etagen på 310 m avvägning. Byte av hiss fick dock ske vid 125 m avvägning, då en i schaktet inskjutande bergklack som sparats för schaktets säker- ställande påtvingade detta.

De upptagna gruvrummen på de ursprungligen funna malmkropp- arna nådde vid mitten av 1890-talet det hittills största djupet i Tabergsfältet, nämligen 350 meter. Gruvan var vid den här tiden Sveriges näst djupaste gruva, endast överträffad av Bersbos koppargruvor utanför Åtvidaberg.

Med anledning av magnetiska indikationer i dagen fann man år 1898 på 135 meters nivå den öster om de gamla gruvorna belägna Uddeholmsmalmen, som man redan på 1870-talet med hjälp av Falu Kils schakt försökt att finna. Den nyfunna malmkroppen började omedelbart att brytas.

1900-talet
År 1905 infördes maskinborrning med hjälp av tryckluft i gruvorna. Vid eftersökande av de övre partierna av Uddeholmsmalmen fann man år 1908 på 82 meters avvägning den så kallade mullmalmen, även kallad för Dyviksmalmen eller Övre Uddeholm. Denna malm började tillgodogöras på 1920-talet och bröts fram till mitten av 1950-talet, fast i relativt liten skala. Denna malm såldes oanrikad, bland annat till Polen och Tyskland.

År 1912 var arbetet med en cirka 90 meter hög cylindrisk slagg- stenmur (Sveriges högsta?) i Oskars schakt klar. Detta var påtvingat av den anledningen att schaktet mellan 127 och 218 m avvägning gick igenom stora brytningsrum, och muren skulle skydda mot ras.

1914 genomgår sovringsverket en grundlig ombyggnad. Redan två år senare byggdes dock ett helt nytt sovringsverk. 1915 står även anrikningsverket färdigt. Det bestod av en kulkvarn, två sligseparatorer och fyra skakskopor. Nämnda år insätts också vid 350 m nivå den första elektriska pumpen i gruvan. På grund av detta blev snart de gamla stånggångarna överflödiga och den sista konsten, byggd 1824, nordväst om gruvfältet, lades ner 1917.

I slutet av 1940-talet blev den cirka 1 km långa orten på 390 m avvägning till Nordmarksbergs gruvor klar. Detta innebar, att även Nordmarksbergsmalmen nu uppfordrades genom Oskars schakt vid Taberg. Malmen fraktades till Taberg med diesellok. 1951 uppford- rades 84 000 ton berg från Tabergsgruvan, vilket var ett rekord som aldrig överträffades.

Mellan åren 1955-60 sänktes ett blindschakt från 350 till 520 m avvägning. Schaktet fick heta Värmlandsschaktet och låg knappt 200 m norr om (bredvid det s.k. Rämsmagasin) Oskars schakt. Vid brytningen under 390 m, uppfordrades malmen härifrån, för vidare transport till Oskars schakt.

På grund av sprickbildning i Oskars schakt stängdes detta för persontrafik i april 1961. Med anledning av detta beslöt man att driva upp det tidigare nämnda Värmlandsschaktet till dagen och i förlängningen använda detta som nytt uppfordringsschakt. I juli 1962 får man genomslag med dagen (marknivån). Detta var troligen vid den här tiden världsrekord i stigortsdrivning. Sammanlagt drevs 328 meter utan mellanliggande förbindelser. Malmfångsten kom nu huvud- sakligen från magasinen på 440 meters avvägning.

I september meddelas med anslag i gruvstugan att Tabergs gruva ska nedläggas, vilket skedde redan i oktober månad. Uddeholms- bolaget som ägde gruvan ville spara kostnader och därför koncen- trera brytningen till Finnmossegruvan. Det kan ju tyckas märkligt att man lade ner gruvan med så kort varsel, speciellt när man lagt ner så mycket pengar på nytt uppfordringsschakt. Tanken var troligen att först bryta ut Finnmossegruvan för att sedan återuppta gruvan i Taberg. Anrikningsverket i Taberg fortsatte dock sin verksamhet med malm från Finnmossen.

1967 flyttades lägsta pumpnivån till 390 meters avvägning varvid Värmlandsschaktet 390-520 m avvägning vattenfylls. Tabergs prov- gruva för bergborrtestning av UDDIA hårdmetall avslutas i december på grund av bergborrtillverkningens upphörande. Man sålde denna enhet till Fagersta (Seco). Påföljande år, i november månad, avslutas pumpningen sedan allt värdefullt material uppfraktats ur gruvan. Då Nordmarksbergs gruva satt ihop under jord med Taberg, betydde detta att också denna gruva började vattenfyllas.

1969 var det även dags för anrikningsverket att packa ihop. Finnmossemalmen anrikades i fortsättningen i Persberg fram till 1973, då även Finnmossens gruva fick skatta åt förgängelsen.

Till Tabergsfältet brukar också några mindre gruvor räknas, nämligen Kronobergs- eller Stora Kampåsgruvan, Samuelsbergsgruvan och Östra Tabergsgruvan. Störst av dessa var Östra Tabergsgruvan, som är bruten till ca 150 m djup och nedlades på 1890-talet. Från Ö. Tabergsgruvan har 10 800 ton malm redovisats.

Läget i dag
I dag är allt lugnt och stilla i Taberg, förutom några småföretag som håller till på området. Av gruvbyggnaderna är mycket bortsopat, men ändå finns det en hel del byggnader från gruvepoken bevarade. Tyvärr är det som skulle ha varit huvudattraktionen i dag, laven till Oskars schakt och anrikningsverket borta.

Den i dag förnämsta påminnelsen om gruvans storhetstid är det restaurerade vattenhjulet med vändbrott, som byggdes på 1830-talet. Dessutom finns följande byggnader kvar:

Gruvkontoret (idag vävstuga)
Spelhuset för bergspelet till Oskars schakt
Gamla och nya gruvstugan
Vacker transformatorstation från 1905
Grund till konsthus för Gustavs schakt
Det s.k. Rämsmagasinet
Verkstaden
Gammalt förråd

Epilog
Den totala malmfångsten 1702-1962 har varit cirka 2,2 miljoner ton. De brutna järnmalmerna har varit samlade i två större komplex (Värnpliktsmalmen och Uddeholmsmalmen) med konstant fält- stupning 55 grader mot NNV. Malmtypen är en grönskarnförande magnetitmalm med kalk och dolomit.

Malmkroppen är delvis bruten ned till 440 meters avvägning med magasinbrytning. På 500 meters avvägning har man genom ort- drivning och diamantborrning konstaterat en oförändrad malmarea. Brytvärd malm har även konstaterats ned till cirka 630 meters avvägning.

Vid nedläggningen 1962 fanns det cirka 300 000 ton malm tillredd för magasinbrytning mellan 440-390 meters avvägning. Mellan 440-500 meters avvägning har konstaterats cirka 500 000 ton malm.