Kalkstenen i Gåsgruvan började brytas omkring år 1850. Troligen har en del kalk också tidigare tagits till vara från sprängningar vid de järnmalmsgruvor som låg i omedelbar närhet av kalkfyndigheten. Från och med år 1918 var Persbergs gruveaktiebolag ensamägare till kalkbrottet. Uddeholms AB var då majoritetsägare i Persbergs gruveaktiebolag.

Till en början uttogs den kalksten, som befann sig ovan nivån för det vid Gåsgruvefältet anordnade systemet av smalspåriga hästbanor, men sedan 1914 sker all brytning i ett öppet dagbrott under markytans nivå, vilket i mitten på 1920-talet var cirka 40 x 40 m stort. Sommaren 1923 arbetade 10 man vid kalkbrottet, vilka på ett skift bröt och uppfordrade 60-65 ton kalksten. Skrädningen vid denna tid försiggick nere i dagbrottet vid utlastningen och där skiljdes på två kvantiteter, hyttkalk och martinkalk, av vilka den senare var den förnämsta.

En brytning i större skala började 1952, då provborrningar hade visat att kalktillgångarna var mycket stora och uppgick till minst 11 miljoner ton. För den vidare hanteringen av kalken byggdes ett sorteringsverk och 1956 installerades den första roterugnen för framställning av bränd kalk. Ugnen var oljeeldad och 40 m lång med en kapacitet av 75 ton bränd kalk per dygn. En stor del av kalken förbrukades av Uddeholms verk och en del av Hällefors, som var delägare i Persberg. Fyra år senare installerades en likadan ugn.

1980 köpte Ulf Juvél dagbrottet av Uddeholm. År 1990 slutade produktionen av bränd kalk och den flyttades till andra anläggningar inom Svenska Mineral AB.

Brytningens omfattning var i början väldigt skiftande och först år 1876 bröt man över 1 000 ton under ett år. Under 1910-talet bröt man i snitt drygt 4 000 ton/år, 1978 bröts 80 000 ton och i dag är man uppe i drygt 200 000 ton/år. Dessutom bryts varje år mellan 50 och 100 000 ton för vägändamål. Produktionshöjningen har således varit avsevärd de senaste åren. Antalet anställda var 12 personer år 1997.

Geologi
Kalkstenskroppen är belägen i en leptit och i gränsen mot denna omgiven av ett järnmalmsförande skarnskikt. Kalkstenen genomsätts av ett antal yngre amfibolitgångar med kraftigt undulerande mäktighet. Stenen är en grovkristallin urkalksten, som lätt faller sönder utefter korngränserna. Fältstrykningen är NNV-SSO och stupningen 70 grader mot SV. Förekomsten är 1 400 m lång och i genomsnitt 150 m bred. Med hjälp av diamantborrningar har man konstaterat kalk ned till ungefär 250 m djup. Att bryta på så stort djup skulle dock vara förenat med stora kostnader. Den kända kalkreserven ligger på cirka 20 miljoner ton.

Eftersom kalkfyndigheten delvis går under Igeltjärns botten, har denna under 1990-talet till största del tömts på vatten och även ett antal gamla järngruvor som låg insprängda i kalken har fått stryka på foten.

Gruvan är bruten till 80 m djup men sedan 1990 bryts endast i dag- brott. Pallhöjden är 20 meter. Berghållfastheten är god vilket medförde att stora rum kunde strossas ut utan takförstärkning, under den tid man bröt under jord.

Lastning och uppfordring
Den sprängda kalkstenen lastas av en vanlig hjullastare av märket Cat på en stor truck, som sedan transporterar kalken till en kross som ligger på 30 m nivå under jord. Trucken tömmer lasten i krossen och det krossade berget transporteras med hjälp av ett lutande band upp till kalkverket. Krossen byggdes om våren 2002. Den är numera helt automatiserad och fjärrstyrs från ett kontrollrum.

Tills bara för något år sedan skedde transporten till krossen med en Kiruna-truck, modell K 250, som använts sedan 1980-talet. Den var utrustad med ett så kallat combisystem (2 stycken flak) och fördelen med detta var att medan trucken tömde sin last kunde hjullastaren fylla på ett annat, likadant, flak som tillhörde trucken. När sedan trucken kom tillbaks från krossen kunde han lasta av det tomma flaket för att direkt ta med sig ett nytt, fullastat flak. Hjullastaren kunde då gå hela tiden utan stillestånd i arbetet.

Kalkens användningsområde
Gåsgruvans kalksten har stort användningsområde. Den fungerar bland annat som fillermaterial i en mängd olika produkter, t.ex. tandkräm, telefoner och engångsbestick. Genom att tillsätta kalk- stensmaterial i olika produkter kan industrierna minska mängden råvaror utan att konsistensen eller kvaliteten försämras. På det här sättet blir produkterna billigare att framställa.

Kalken används också till att spridas ut över jordbruk, skogar och sjöar för att motverka försurning. Vidare ingår mald kalksten som fyllnadsmedel ibland annat asfalt, takpapp, gummi och färg.

Största delen går dock till anrikningsverket vid Gåsgruvans Kalcit, vars verksamhet pågår dygnet runt i den gamla anrika gruvlaven i Persberg. Här tillverkas kalcitslurry för pappersindustrin. Kalcitslurryn fungerar som blekningsmedel till papper istället för den förkastliga och miljöovänliga klorblekningen.