BILDER: >>>>
KARTA: >>>>

Till Nyttstafältet räknas de gruvor som ligger väster, nordväst och söder om gården Nyttsta vid Yngens strand, utom dem som geologiskt hör samman med Gåsgruvekalken och därför räknas till Gåsgruvefältet. De sydligaste gruvorna i detta fält är Malmbergs- åsgruvan (söder om Malmbergstjärnen) och Björntjärnsgruvorna (öster om Assertjärnen).

Den nordligaste gruvan i fältet är Norra Kyrkviksgruvan, som ligger mellan Kyrkviken i sjön Yngen och Gåsgruvans kalkverk. Det kan även nämnas att mellan Väggruvorna och Kalkkullsgruvorna uppbyggs bergrunden av kalk och i denna har flera skärpningar på zinkblände och blyglans utförts.

Från Norra Kyrkviksgruvan finns inget nämnt i relationerna. Från Södra Kyrkviksgruvan redovisas dock 12 500 ton malm. Enligt rela- tionerna bearbetades den 1869-70, men brytning kan ha försiggått även senare.

Västra och Östra Björklundsgruvorna har aldrig haft någon större betydelse. Östra gruvorna består av 6 små skärpningar. De västra gruvorna verkar något större och förmodligen är det dessa som givit de 1 500 ton malm som redovisats från Björklundsgruvorna. Gruvorna ligger på ömse sidor om den stig som leder från Gåsgruvan till Nyttsta gård.

Vid Nyttkärrgruvan och Råtlågagruvana finns stora varphögar som tyder på en intensiv brytning. Av varphögarna att döma har man här också brutit en del kalk. I Råtlågagruvan förbjöds allt arbete redan år 1696 med anledning av den höga svavelkishalten och även om gruvan otvivelaktigt senare brutits, så finns det inget skrivet om detta.

Söder om Råtlågagruvan upptogs 1736 en skärpning på koppar av Brukspatronen vid Gravendal, Sebastian Grave och av tullnären Sven Wigart samt Johan Rudberg. Malmen innehöll dock för mycket järn för att bli lönande och skärpningen arbetades bara i ett par år.

Nyttkärrgruvan omtalas 1766-67. Den arbetades även 1807-08. Den bröts då i tre sänkningar, varav en på kopparmalm. Sistnämnda år övergavs den på grund av ovanligt starkt vattenflöde. Den blev senare återigen upptagen och malmfångst redovisas sista gången 1876. Sammanlagt har drygt 5 000 ton malm brutits.

Väggruvorna ligger i södra delen av fältet, i närheten av Nyttkärrgruvan och Råtlågagruvan, drygt 200 m norr om Malmbergstjärnen. De utgörs av 6 smågruvor som inte ens är inhägnade. Ingen malmfångst har redovisats härifrån.

Kalkkullsgruvan har endast gett 99 ton. Alltså en ren obetydlighet. Malmfångsten redovisades mellan åren 1819-34.

Kotjärnsgruvorna är fem till antalet och de ligger sydost om Kotjärnen. Dessa ha aldrig haft någon större betydelse och ingen malmfångst finns heller redovisad från dessa gruvor.

Fantgruvan (norra och södra) bröts 1752-1758. Norra Fantgruvan bröts även 1785 och kanske några år innan dess, då den ödelades vid ungefär 20 m djup. 1789-90 och 1805-08 bröts Fantgruvan återigen men malmen sägs ha blivit dyr. Upptogs återigen 1827 och år 1828 omtalas att man brutit i södra stossen mellan 13 och 20 m djup från hästvindslaven.

År 1874 upptogs gruvan åter och 1877 var den cirka 50 meter djup. År 1878 är sista året den nämns i relationerna. Från Fantgruvan redovisas en malmfångst av drygt 4 000 ton.

Vretgruvan upptogs som ny skärpning år 1830 men verkar bara ha brutits detta och nästföljande år. Malmfångst redovisas dock ännu år 1884. Sammanlagt har knappt 1 300 ton redovisats.

Hedgruvan nämns ej i relationerna men väl i malmfångsttabellerna, första gången 1763 och sista 1871. Endast 211 ton redovisade.

Nyttsta Krangruva är en av de större gruvorna i fältet. Den är möjligen identisk med Nyhytte Hästvindsgruva, i vilket fall den bröts 1691-1709 men blev förbjuden på grund av malmens skadliga oart, dessutom var vattentilloppet besvärande.

Krangruvan upptogs från ödesmål 1827 och bearbetades till 1842 men stod sedan vattenfylld till 1872. Den bröts då fram till 1875 då den slutligen lades ner på grund av brist på malm. För denna gruva redovisas 10 500 ton malm.

Om Hallgruvan påstås 1767, att den icke var brytvärd och den ödelades detta år. Den verkar sedan ha bearbetats på 1860-talet och malmfångst redovisas senast 1863. Den har endast gett 325 ton. Mossgruvan verkar ha bearbetats omkring 1830. Från denna gruva redovisas 950 ton.

Bränningsgruvorna, mellan Assertjärn och Lillön i Yngen, upptogs 1767 och arbetades då av tre personer som endast fick 10 tunnor malm. Även om de inte förekommer något mer i relationerna så lär de även ha brutits senare, då den sammanlagda malmfångsten uppges till 1 700 ton. Gruvorna består av fem gruvöppningar.

Björntjärnsgruvorna, ligger på västra stranden av Ängstaviken i Yngen, öster om Assertjärnen. De består av fyra öppningar. Den förekommer i relationerna första gången år 1805, då den sägs ligga sydost om Anders Svenssons bostad. Redan året efter upphörde dock brytningen i gruvan. I början av 1890-talet bröts de på nytt, dock var malmfångsten mycket ringa. De nedlades 1894. I statistiken redovisas endast 176 ton.

Malmbergsåsgruvan ligger alldeles för sig själv söder om Malm- bergstjärnen. Gruvan nämns 1789 -90. Den upptogs på nytt 1805, då den var 18 m djup från den uppbyggda hästvindlaven. Svartmalmen var blandad med svavel och kopparkis. Den bröts nu till 1808, men brytningen sägs vara mycket dyr. 1835, då gruvan upptogs ännu en gång, tog tillgångarna snart slut och den övergavs samma år. Ännu år 1876 redovisas dock en mindre malmproduktion.