Storön, sjön Yngens största ö, ligger drygt 1 km öster om Gåsgruvan och cirka 1,5 km söder om Persbergs samhälle. Här finns ett flertal gruvor, främst på norra delen av ön. De största är:

Sjögruvan
Karlsgruvan
Vikgruvan
Storgruvan
Storstensgruvan (belägen på nordvästra udden)

Övriga i relationerna nämnda gruvor är:

Smörhålet
Smörgruvan
Stensgruvan
Skölgruvan
Bränningsgruvan
Rostgruvan
Uddgruvan
Smedgruvan

Sjögruvan består egentligen av flera gruvöppningar, alldeles intill sjökanten av Storöns östra strand. Den synes ha bearbetats 1760 och var 1767 över 32 m djup samt 36 m lång. Den arbetades under hösten sistnämnda år av 9 personer. Den upptogs åter 1820 och nämns ännu 1826 men verkar sedan ha lagts ned och belades först i mitten av 1850-talet med arbete. År 1860 berättas att:

"Malmens ringa bredd och kostnaden för ångmaskinens underhåll har så fördyrat brytningen, att beslut fattades att nedlägga hela sträckan och i stället upptaga den så kallade Carlsgruvan högre uppe på kullen."

Ja, det var ju inte till att bygga några stånggångar, när man var ute på en liten ö och idkade gruvdrift, utan här fick man, liksom på Getön, ta ångkraften till hjälp för att få bort vattnet. Gruvan lades slutligen ner 1863 och är öns största gruva, vad gäller antal brutna ton. 6 400 ton har uppfordrats från Sjögruvan.

Stensgruvan och Storstengruvan, vilka möjligen är identiska, verkar vara de gruvor på ön som lades ner sist. De arbetades i alla fall under 1870-talet och var på 1920-talet den enda gruvor på ön som var utmålslagda. Någon brytning efter 1870-talet verkar ej ha förekommit på Storön. Sammanlagda brytningen på Storön från och med 1753 uppgår till 13 000 ton.