BILDER: >>>>

Till Mörkhultsfältet räknas de fyndigheter, som från Hallsätesgruvan strax norr invid gamla landsvägen mellan Filipstad och Persberg sträcker sig mot Gåstjärns sydända. Lättast kommer man till fältet om man åker riksväg 63 från Filipstad till Persberg, svänger vänster vid skylten "Mörkhult", och följer grusvägen fram tills man kommer fram till en korsning. Då är man framme vid gruvorna.

Fyndigheterna inom fältet ligger med några få undantag på ett och samma malmstreck. Om detta är allt igenom sammanhängande eller om ett par luckor finns, är svårt att säga. Längst i norr ligger Hall- sätesgruvorna samt några mindre skärpningar på ömse sidor om gamla landsvägen.

Längre i söder kommer Stadsgruvan, Stora Mörkhultsgruvan, Ulriks- gruvan, Torsgruvan och Fredgruvan samt flera skärpningar på samma skarnmassa, utgörande fältets centrala del. På en sannolik fortsättning av detta stråk kommer Gåstjärnsgruvan och ett par mindre gruvor. På sidan om huvudstrecket syns Alrotsgruvan och Lands- gruvan samt ett par smågruvor sydost om Fredgruvan ligga.

Stadsgruvan finns ej omnämnd i relationerna. Med Lilla Badstu- gruvan, vilken i 1839 års relation sägs ha blivit upptagen föregående år, avses troligen Badstugruvan i Mörkhultsfältet. Den bearbetades i ringa utsträckning till och med 1842 samt försvarsvis 1867-68. Någon brytning finns ej redovisad annat än för 1834.

Mörkhultsgruvan arbetades 1786-87 och visade vid övergivandet end- ast en mindre strimma malm. Efter återupptagandet 1838 lyckades man emellertid snart blotta större tillgångar, så att arbetet kunde fortgå till 1843, då utsikterna till malmfångst åter blev osäkra.

Åren 1855-56 och 1860 arbetades på kvarlämnad malm, av vilken det sista borttogs 1866-68 genom arbete i jordrymning. 1880 länsades Stora Mörkhultsgruvan på nytt och genom sänkningsarbete blottades inom kort en vacker och samlad malm, på vilken sedermera arbet- ades till 1885, då gruvan lades ned vid 76 meters djup.

Badstugruvan, som kanske är identisk med ovannämnda Lilla Badstugruvan, började avsänkas 1880 men övergavs redan 1883 vid 55 meter, sedan inga nämnvärda malmtillgångar kunnat påvisas. Ulriksgruvan bröts 1869-71 och nämnes 1896. Först 1899 belades den med mera ihärdigt arbete, vilket fortgick till 1909.

Gruvan återupptogs 1920 och drevs då till 1925, då den slutligen nedlades. På 58 m avvägning hade gruvan en malmarea av 233 m² Under den sistnämnda perioden var det Finnshyttans bruk som ägde gruvan.

För Fredgruvan redovisas malmfångst 1880 men för övrigt torde endast försvarsarbete blivit utfört. Alrotsgruvan (eller Ålrotsgruvan) nämnes ej i relationerna men malmfångst redovisas 1848-50.

Landsgruvan upptogs från ödesmål 1836 men övergavs 1839, sedan all malm blivit utbruten. Hallsätesgruvorna (norra, mellersta och södra) nämns såsom brutna 1851-59. Gåstjärnsgruvan arbetades och övergavs 1860 vid cirka 18 meters djup, upptogs igen 1868 för att ödeläggas redan följande år, sedan all synlig malm uttagits. Gåsängsgruvan drevs 1870-71 på tidigare kvarlämnad malm.

I samband med Mörkhultsfältet redovisas bäst för gruvorna vid Gåstjärns nordända. Dessa är till antalet 5, av vilka 4 ligger söder om landsvägen. De största är Gåsängsgruvan och Mauritzgruvan. De har dock aldrig haft någon större betydelse.

Mörkhultsfältets största gruva är Ulriksgruvan för vilken till och med 1921 redovisats 11 500 ton. För några av de övriga gruvorna har nedanstånde siffor redovisats:

Hallsätesgruvorna	5 500 ton
Mörkhultgruvan	5 000 ton
Gåstjärnsgruvan	3 500 ton
Landsgruvan	1 300 ton
Gåsängsgruvan	500 ton

Sammanlagt har sedan 1753 redovisats drygt 30 000 ton malm från Mörkhultsfältet.