Fyndigheterna inom detta fält är belägna omkring Limtjärn (eller Lindtjärnen, som det står på modernare kartor), mellan Skribotjärn och Gåstjärn, cirka 4 km nordöst om Filipstads centrum.

Inom Limtjärnsfältet föreligger säkert flera parallella malmstreck. Enligt den kombination, som Nils H. Magnusson anser som den mest sannolika, ligger de kända fyndigheterna ordnade på tre malm- streck. Längst i öster ligger det malmstreck, varpå Getbergsgruvan samt flera mindre gruvor och skärpningar är brutna. Väster om detta malmstreck kommer så det andra strecket, varpå Kankagruvan, Nya Limtjärnsgruvan, Bergmästargruvan, Gamla Limtjärnsgruvan och Bergmästarängsgruvan ligger, samt slutligen det tredje, varpå Västra Limtjärnsgruvan och Nyårsgruvan är öppnade.

Getbergsgruvan upptogs 1817 "på malmkörtlar", vilka så småningom blev bättre, så att arbetet pågick till 1826 samt 1837-38 och 1846-1875. Mot slutet av den sistnämnda perioden undersöktes även vissa närliggande smärre fyndigheter. 1874 påträffades i stora gruvan en mycket rik malm, vilken dock hade så små dimensioner, att den redan påföljande år var utbruten, varefter gruvan verkar ödelagts. Gruvan har givit 16 000 ton malm.

Se bilder tagna under jord i Getbergsgruvan år 2023
GETBERGSGRUVAN 2023

Kankagruvan upptogs som nyförsök 1866 och visade sig till en början föga lovande, så att den först 1870, då det uppnådda djupet var 45 meter, kunde betraktas som brytvärd. Genom 1875 års vattenbrist för konsterna måste gruvan detta år övergivas och trots det, att en rik och lönande malm anstått vid ödeläggandet, blev driften aldrig åter- upptagen. Mystiskt!

Nya Limtjärnsgruvans fyndighet blottades första gången 1854 i en mosse öster om Limtjärn. 1860 byggdes nytt spel och ny konst. 1868 var gruvan drygt 70 meter djup. I gruvans botten frambröt år 1880 en nära fot tjock vattenstråle och vattentilloppet blev så starkt, att gruvan med den befintliga konstkraften ej kunde länshållas, trots att dubbla pumpsättningar nedsattes. Gruvan fick inställas till 1889. Trots svårigheter med vattenundanhållningen fortgick sedermera arbetet omväxlande i fyra schakt eller gruvor på en tidvis god och riklig malmtillgång till 1904, då malmen tycks ha avtagit, så att brytningen ej längre blev lönande. Malmen sägs ha haft ett mycket oregelbundet uppträdande, vilket försvårat brytningen och uppfordringen. Den längst i nordväst belägna gruvan verkar ha varit den sist bearbetade. Från Nya Limtjärnsgruvan redovisas hela 95 000 ton. Förmodligen ingår dock i denna summa även malmfångsten från en del andra gruvor inom fältet.

Bergmästargruvan upptogs från ödesmål 1864 men nedlades redan påföljande år, då malmen var god och ren, men av små dimensioner. Den bröts återigen 1905-07 men med ganska liten malmvinst. Sammanlagt redovisas 2 900 ton. Gamla Limtjärnsgruvan finns inte med i relationerna och någon malmvinst är heller inte redovisad. Bergmästarängsgruvan bröts 1868 men bedömdes inte som brytvärd.

Nyårsgruvan och Västra Limtjärnsgruvana upptogs 1863 som nyför- sök och befanns då väldigt lovande. Ännu 1867 gav gruvan en riklig malmfångst men i slutet av året minskade malmen betydligt och under de följande åren, fram till 1874, ägnade man sig huvudsakligen åt ett resultatlöst sökande efter den "borttappade" malmen. Om bryt- ningsperioden 1905-08 föreligger inga relationer, men, av malmfång- sten att döma, torde någon större malmtillgång ej blivit blottad. Som kuriosa kan nämnas att Borgviks bruk, väster om Grums, år 1864 köpte malm ifrån denna gruva.

Brytningen i Limtjärnsfältet bedrevs under senare delen av 1800-talet och fram till nedläggningen år 1908 av Limtjärns gruvbolag. Huvud- delen av aktierna ägdes år 1923 av Finshyttans aktiebolag, med 136 av 200 aktier. Uddeholm ägde också en ganska stor del, 44 av 200 aktier. Övriga ägare som var mycket små, var L. W. Bergströms stärbhus, Filipstad, och Persbergs gruvaktiebolag. Finshyttan ägde även den ganska sent brutna (fram till år 1925) Ulriksgruvan i Mörkhultsfältet.