Dessa gruvor ligger på nordöstra delen av Persbergshalvön, väster om Skösselviken i sjön Yngen. De har vid upprepade tillfällen brutits på försök, dock som det synes med ringa framgång. Guldkake- gruvorna har sedan 1753 gett drygt 7 000 ton malm, Gravgruvorna endast 800 ton och Dyviksgruvorna knappt 6 000 ton.

Guldkakegruvorna har brutits på försök åren 1781-88, 1819-20, 1837-40, 1848 och 1856-58. Vad det verkar så har framgången varje gång varit ringa. Det kan nämnas att 1819 arbetade 9 personer i gruvan, och uppfordrade 175 tunnor med malm. En hästvind byggdes vid gruvan år 1848. Tio år senare var malmtillgången så ringa och gruvan så osäker att den slutligen nedlades.

Gravgruvorna tycks ha upptagits som nyförsök 1849, men då de endast förde smala malmer blev de troligen snart övergivna.

Dyviksgruvan nämns 1767 i relationerna. "Dyviksgrufvan vester om Skjötselviken" sägs då vara knappt 11 m djup, 9 m lång och knappt 2 m bred. Den verkar dock samma år ödelagts men bröts senare från 1829-43. Ett schakt påbörjades 1836 "hvars ändamål är att få en rak uppfordring". Under sommaren 1843 inträffade ett större ras och efter detta inställdes arbetet i gruvan.

Rävviksgruvorna nämns 1787-88 under framhållande av, att malmen tagit slut. Den förekommer åter i relationerna 1819 men det sägs då att "omkostnaderna illa motsvarats af resultatet".