Jag och Webmaster Per, som var på besök hemma i Värmland, beslöt oss för att göra ett besök vid Pajsbergsfältet, Persbergs malmtrakt, under eftermiddagen, denna tidiga majdag 2003. Jag ringde också PR-mannen för vår sida, Urban Bergkvist, som numer också får räknas till det lilla gänget kring filipstadsbergslag.com. Urban som bor i Nykroppa åkte i egen bil, medan jag och Per åkte i samma bil från Filipstad. Vi möttes vid Högbergsfältet i Persberg och Urban som var först på plats stod och pratade med turistchefen i kommunen Anna-Greta Lindström, som varit och synat en affisch från "Bergsmän och bruksfolk". Efter lite prat med Anna-Greta drog vi vidare mot det som var målet, nämligen Pajsbergsfältet.

Vägbeskrivning
Hit kommer man, om man åker från riksväg 63 från Filipstad genom Persberg och sedan vidare mot Hällefors/Ludvika. Cirka två km efter Persberg kommer man till en T-korsning, där kör man rakt. Efter några hundra meter kommer man till en vik på höger sida, (Skösselviken) av sjön Yngen. Denna vik åker man förbi och snart (ca 2 km efter viken) står det en skylt "Sandvik" där nakenbadarna håller till. Skylten är dock övertäckt med plastpåse under vinterhalvåret. Här svänger man in till höger från stora vägen och sedan direkt till vänster. Man är nu inne på gamla väg 63 och åker sedan denna väg ca en km. Här finns en parkeringsficka till höger. Ställ bilen här. Här finns också en liten smal skylt som visar vägen till naturreservatet Gullplatshagen. Längre fram ligger några hus (Prästbacken) och har ni kommit fram till dem har ni kört för långt. När ni parkerat bilen så går ni förbi skylten "Gullplatshagen" där en mycket dålig och smal väg går inemot skogen. Man följer riktningen som skylten visar i högst 200 m, där man sedan tar 90 grader till vänster. Sedan behöver man inte gå så långt för att se de första spåren av gruvorna.

Smågruvor
Den första gruvan som vi kom till var Flaksgruvan, vi gick nämligen lite för långt och fick gå ut på ett kalhygge. Annars ligger Harstigsgruvan närmast vägen, men den kikade vi på sist. Flaksgruvan var inte speciellt imponerande om man ska vara ärlig och gruvan var ganska liten. Vi gick nu vidare och kom fram till Olov Jansgruvan och strax intill låg Björkgruvan. Dessa gruvor var också mycket små och inte mycket att orda om. Dessa tre gruvor ligger på en platå med inte så stora höjdskillnader. Nedanför Björkgruvan börjar det dock luta alltmer ner mot sjön Yngen och Jon Jansgruvan ligger i denna brant. Den sistnämnda består av två små öppningar, varav den nordöstra var den mest spektakulära och den verkade också vara djupast även om vattennivån låg ganska högt upp. Längst ner där isen fortfarande låg kvar, verkade det gå in en gång en bit i berget. Men det var svårt att se hur långt den gick. Jon Jansgruvan var mest spännande hittills, men så mycket att hänga i julgranen var det ändå inte.

Pajsbergsgruvan
Vi gick därför vidare till själva Pajsbergsgruvan, som ligger närmast Yngens strand av alla gruvorna vid detta fält. Nu började det likna något. Gruvan är bruten rakt in i det branta berget endast 20-30 m från Yngens strand och en imponerande ravin har här skapats. Vi gick upp högst upp på kullen där gruvan brutits och hoppade över staketet för att se lite bättre. Vi kikade rakt ner i gruvan och man kunde se den rasfyllda bottnen cirka 10-15 m ner. Vi beslöt oss för att gå runt öster om gruvan, nedför den branta sluttningen ner mot Yngen. Här var det mycket brant på sina ställen och många klipphällar var nästan lodräta. Dessutom var det ganska snårigt med många träd. Allt gick dock bra och snart var vi nere vid Yngens strand. I en lodrät berghäll hade man här troligen en gång i tiden haft en dörr, då det fanns lämningar efter murbruk m.m. Utrymmet bakom dörren var dock inte speciellt stort, men öppningen gick väl in kanske en halvmeter i berghällen. Vi gick cirka 10 m söderut och här var "början" på gruvan och den del som låg närmast Yngen. Här fanns också ett flertal kraftiga stenmurar, med en gång i mitten, som troligen haft samband med gruvdriften. Här i början var inte gruvans sidor så höga, men Per och Urban beslöt sig för att gå längre in, så skulle jag gå upp högre upp igen och ta kort på dem när de stod längst ner. De började gå in i gruvan och först var det ganska enkelt, men på mitten blev det lite besvärligare, då stora klippblock rasat ner huller om buller. De fick därför klättra upp några meter och när de kommit över rasmassorna ropade de åt mig, att det såg riktigt fränt ut. Jag gick då efter dessa herrar och när jag tagit mig över rasmassorna så såg jag dem en bit längre ner. Jag gick ner till dem och bakom en stor sten, som säkert var två meter hög, öppnades ett djupt hål nere i berget. Det såg ganska brutalt ut. Man såg en bra bit ner och hålet verkade också vidga sig längs ned. Vi var nu i nordvästra delen av gruvan och här höjde sig de branta bergväggarna högt över oss. Gruvöppningen har säkerligen vidgats ytterliggare sedan den lades ned, då det verkar släppa block från väggarna ibland. Tyvärr verkade det lite väl riskabelt att gå ända ner, så vi fick nöja oss med att ta några kort. Pajsbergsgruvan är 114 meter djup och har brutits både på järnmalm, mest blodsten, och manganmalm. En hel del snö låg här kvar nere i gruvan På den tidigare nämnda, två meter höga stenen, fanns också lämningar av ett järnfäste som innehöll en ca 2 meter lång, avbruten stållina, som lär ha samband med gruvdriften. När vi kikat på detta ett tag så gick vi upp ur gruvan igen och gick en bit söderut.

Huslämning
När vi gått cirka 50 m söder om Pajsbergsgruvan så upptäckte vi en gammal husgrund, som var ganska stor. Denna borde ju också ha något samband med gruvdriften. Härifrån gick vi ner till Yngens strand, och här finns massa gruvvarp efter strandkanten, och en liten udde har byggts upp i sjön av varpmassorna från Pajsbergsgruvan. Här kan säkert den som är intresserad av mineraler hitta något intressant. Vi gick sedan tillbaks till huslämningen och återigen upp mot Jon Jansgruvan. När vi gått cirka 40 m mot Olov Jansgruvan så hittade vi mellan denna och Björkgruvan ett fundament av något slag, med fyra kraftiga gängade stänger som stod upp genom mossan. Vi gick sedan vidare öster om Flaksgruvan för att leta upp Harstigs- gruvan, som ligger drygt 100 m nordväst om Flaksgruvan.

Harstigsgruvan
Snart såg vi staketet kring Harstigsgruvan och var snart framme vid denna gruva, som ska vara ett eldorado för mineralletare. Vi gick öster om gruvan, som ligger strax söder om husen vid Prästbacken, och upptäckte här en lämning av någon mindre torpar- eller husbyggnad. Endast stengrunden var dock kvar. Vi gick vidare längs gruvan, som är ca 20 m lång, men högst 5 m bred. I södra änden är den väldigt smal, bara någon meter, men vidgar sig betydlig i norra delen. Här har verkligen en del mineralletare gjort allt för att komma åt spännande material, man har till och med letat under trädens rötter efter fina mineraler, och ett träd stod nästan "uppe i luften". Tråkigt nog har gruvan också använts som sopnedkast, då det var hundratals plastflaskor och annan bråte där nere i vattnet. Gruvan ligger i kanten av ett kalhygge och härifrån hade man fin utsikt till Lervik på andra sidan viken. Harstigsgruvan är inte speciellt stor, den är endast 33 m djup och 15 m lång i botten. Liksom Pajsbergsgruvan har den brutits på Järn- och manganmalm. Efter besöket vid Harstigsgruvan gick vi tillbaks till bilen och åkte hemåt.

Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan man säga att Pajsbergsgruvan är den klart största och mest dramatiska gruvöppningen vid gruvfältet. Om det inte vore för att det är så igenväxt i och kring gruvan, skulle det kunna bli en mindre turistattraktion, då berget här höjer sig brant över sjön Yngen. Utsikten skulle vara jättefin om man kunde hugga bort lite träd runt omkring gruvan. Dessutom kunde man ordna en fin grillplats nere vid stranden och ha någon informationsskylt om gruvfältet i närheten av denna. I närheten finns ju också det ganska okända Gullplatshagens naturreservat, med fina orkidéer. Man kunde kanske slå två flugor i en smäll och marknadsföra reservatet och gruvfältet ihop. Harstigs- gruvan är inte så dramatisk, då vattennivån ligger ganska högt upp, men för mineraloger har den ett stort värde och är i mineralkretsar vida känd. Till sist vill vi också nämna att Pajsbergsgruvan inte är någon lekplats! Att döma av de väldiga rasblocken i gruvan, kan man förmoda att här släpper det då och då större och mindre stenar från de ibland lodräta bergväggarna och har man otur kan det gå riktigt illa, om man springer innanför staketet! Vi på filipstadsbergslag.com tar inget ansvar för någon annans handlingar och uppmanar heller inte folk att springa omkring i gamla gruvor.

Jan Kruse



Kartan visar Pajsbergsfältet i grova drag.

Kruse lät förstås digitalkameran gå varm, vilket resulterade i en hög med bilder. Ett urval finner du i Pajsbergsfältets bildgalleri.

Se bildgalleri...