Krangruvan som är sammanbruten med Baggegruvan ligger på vänster sida, i en ganska brant backe, strax innan man kommer fram till den nuvarande gruvlaven i Persberg. Man har då strax kört över ett järnvägsspår om man kommer från stora vägen och där svängt till höger, vidare genom Persberg. Jag hade själv varit nere och sprungit här tidigare, men denna dag i slutet av december 2002 lurade jag även med webmaster Per.

Hydraulisk kompressor
Vi parkerade bilen vid kulsinterverket och gick sedan nerför backen mot det schakt som den hydrauliska kompressorn en gång i tiden stod över. Med hjälp av vattenkraft som leddes dit med hjälp av en tub, från en damm längre bort, omvandlade man vattenkraften till tryckluft, som användes nere i gruvorna till borrmaskiner, tryckluftslok mm. Tyvärr är denna 25 m höga anläggning riven sedan många år, och i dag finns bara fyra betongfundament kvar runt schaktet, vilka den ståtliga kompressorn stod på. Enligt Hans-Erik Juvél ska också schaktet även ha använts som nödutgång för gruvfältet. Vi traskade genom den ganska djupa snön vidare ett halvt varv runt schaktet och gick sedan upp mot det fundament som vattentuben låg på.

Bugaren
Där klättrade vi över det höga staketet och landade snart lyckligt på insidan av detta. Vi gick med andra ord över staketet vid den nordvästra delen av Krangruvan. Härifrån var det inte mer än cirka 10-15 m ner till bugaren, som fortfarande finns kvar, om än i väldigt förfallet skick. Det var bugaren som vände stånggångens horisontella rörelse uppe på marken, till en vertikal rörelse rakt ner i gruvan, detta för att pumpa ur vattnet i gruvan med hjälp av sug- och lyftpumpar. Dessa pumpar bestod av en 6-7 m lång, urborrad stock, vilken en kolv gick igenom och förde med sig vattnet uppåt. En stocklängd kallades för sättning, och som i Krangruvans fall, där gruvan är 275 m djup, gick det alltså åt en ansenlig mängd stockar, som hängde rakt ner i djupet. Tragiskt att inte denna bugare har kunnat bevaras för efterkommande och det är en av de få bugarna i Sverige som står i arbetsställning på sin originalplats. För att komma ut ordentligt över gruvans öppning har man under bugaren också byggt en ordentlig mur av sinnersten eller liknande, som är något välvd. Enligt gruvkartan och gamla bilder fanns när bugaren var i bruk en träbyggnad över den, förmodligen för att det inte skulle gå "grus i maskineriet" i form av snö och så vidare.

När vi sett på bugaren, som till största del är gjord av stora fyrkantiga trästockar, men även med en hel del järnsmide, såsom minst fyra kraftiga glidlager, och låtit oss imponerats av de forna gruvbyggarna som fick stå och arbeta bara någon meter över en avgrundsdjup gruvöppning, gick vi vidare österut längs gruvöppningen. Snart kom vi till en brant som kanske var 5 m hög. När man gått över den, kommer man upp på en platå, som skjuter in en bit söderut över gruvöpp- ningen, och därför gör denna smalare. Här finns många lämningar av bland annat järnkrokar, hakar och kedjor, en del sittande i och runt hundraåriga trädstubbar mm. Här har man också en fin utsikt över Krangruvan och ner mot sjön Yngen. Fortsätter man rakt fram i färdriktningen, österut, så ser man Baggegruvans imponerande gruvöppning, med sina branta och till största del tillmakade och därför släta väggar. Vi gick dock nu i sydostlig riktning, dvs till höger och här sluttar platån brant ner mot gruvöppningen. Här någonstans går förmodligen gränsen mellan Krangruvan och Baggegruvan.

Ner i gruvan
Vi gick nerför branten, som inte sluttar mer än att man kan gå ner där, dessutom finns det ett och annat litet träd att hålla sig i. Man kommer här ner på ett smalt bergband, med Krangruvan till höger och Baggegruvan till vänster. Det är nog cirka 4 meter ner till vattennivån här. Nu börjar det verkligen hända saker. Till vänster ser man Baggegruvans dagöppning (österut) och något mer till höger om denna sticker en stor bergbalk ut, som går ända upp till marknivån, dit det ungefärligen kan vara 10-15 meter. Det snuskiga med bergbalken är att den är smalare nedtill än upptill, så trycket på de smalare delarna måste bli väldigt stort. Går man nu vidare till höger om och intill bergbalken så har man en mindre gruvöppning som troligen varit ett schakt till höger och i dess ostligaste del syns tydliga spår av tillmakning, då man här ser en slät, vacker välvning i berget. Efter de sydliga väggarna, som i stort sett är lodräta, så finns ett flertal mindre järnkonstruktioner inslagna i berget och efter väggarna hänger också flera gruvlinor, 4-5 stycken, alla mer eller mindre sönderrostade.

Spår av handborrning
Går man nu vidare mellan schaktet och bergbalken kommer man snart under jord, eftersom man har berget rakt över huvudet. Vi befinner oss nu i ett gammalt arbetsrum, som ligger rakt under den tidigare nämnda bergbalken. Här finns också genomslag med den stora öppningen för Baggegruvan. Är man då djärv kan man med andra ord klättra över en cirka 1,5 meter hög bergvägg och kliva ut på isen till Baggegruvans stora gruvöppning. Inne i detta mindre arbetsrum under bergbalken så ser man tydliga spår från hand- borrning, som började användas under första hälften av 1700-talet i Värmlandsgruvorna, då krutet kom. Till största delen verkar dock tillmakning använts i de båda gruvornas översta delar, vilket tyder på att den är mycket gammal. Den är också känd sedan 1600-talet men kan naturligtvis vara ännu äldre.

Gruvtrallan
I detta arbetsrum finns också lämningar av en gruvtralla, dvs en gruvvagn. Den består av två axlar med järnhjul i varje ände, som gått på räls, förmodligen nere i dessa gruvor. Jag mätte spårvidden med hjälp av skon, och fick det till ungefärligen två fot, det vill säga 60 cm. Det var förr i tiden ett ganska vanligt mått vad gäller smalspåriga järnvägar. Av någon anledning så är hjulparen ganska olika, på det ena är hjulen helgjutna medan det andra hjulparet verkar lättats med hjälp av hål. Resten av trallan är gjord av trä, men den har förstärkts med något som verkar vara smalspårig järnvägsräls överst. Trallan är således helt plan men inte heltäckt då det är mellanrum mellan järnvägsrälerna. Den sammanlagda höjden av gruvtrallan är nog cirka 2 decimeter. Härpå ställde man troligen tunnorna som man lastat med malm nere i gruvan och handrallade dem sedan till den så kallade korgstaden, där man spelade upp tunnan med hjälp av linor. Läser man på sidorna av hjulen kan man tyda Brefvens bruk, bokstäverna är dock ganska sönderrostade så man kan nog inte var helt säker på att trallan är därifrån. Vi vet inte heller om man gjorde sådana här trallor vid Brefvens bruk.

Tillbaks upp till markytan
Efter lite fotografering så gick jag först upp ur arbetsrummet och upp till markytan. Jag gick till kanten på nordvästra delen av Baggegruvans stora öppning och tog kort på webmastern när han stod därnere i arbetsrummet under jord. Vi gick sedan bägge tillbaks samma väg. Man får här en ganska bra uppfattning om gruvans storlek och människan blir verkligen liten i dessa sammanhang. Man blir oändligt nyfiken på hur det kan se ut där nere, hundratals meter under vattenytan, det blir ungefär samma mystik som när ingen visste hur rockgruppen Kiss såg ut utan smink på 1970-talet. Förmodligen finns det massor med gruvgångar och mäktiga arbetsrum och håligheter här och där. Dessutom finns förmodligen massor med olika trä- och järnkonstruktioner. Att någon skulle komma på att pumpa ur dessa gruvor, så de fick "sminka av sig" likt Kiss i början på 1980-talet lär väl dock inte hända inom överskådlig tid, så man får nog därför snällt finna sig i att fantisera vidare!

Riskfyllt
Till slut vill vi bara varna för riskerna att gå omkring innanför staketen på gamla gruvhål, speciellt i Kran- o Baggegruvans fall där det är så långt ner till vattnet och lodrätta bergväggar. Ramlar man ner här så lär man slå sig ordentligt, om man ens överlever! Vi uppmanar därför ingen att gå ned i dessa hål. www.filipstadsbergslag.com fråntar sig allt ansvar vad gäller äventyrslystna som vill göra om våran tur. Dessutom finns risken för ras. Nedgång sker på egen risk!

Jan Kruse


Snabbfakta om Krangruvan/Baggegruvan:
- Upptagen på 1600-talet, kanske tidigare.
- Nedlagd 1906 på grund av malmens starka minskning.
- 275 m djup.
- Total brytning (Kran- och Baggegruvan) sedan 1753 ca 500 000 ton.
- Under 1800-talet en av Persbergs mest givande gruvor.
- Känd för den trebenta gruvlaven byggd rakt över schaktet.



Kartan visar platsen som vi besökte och vägen vi gick. Det finns en hel del sevärt i området, bl.a. den 60 meter höga betonggruvlaven, som är omöjlig att missa.

Bilder från utflykten till Persberg finner du i Odalfältets bildgalleri.

Se bildgalleri...